Kategoriarkiv: Bruks

Årets första högre-start

Så var det dags – D-dagen då jag och Ella skulle starta högre på vår hemmaklubb inom brukset. 5.00 ringde klockan, 6.00 satt jag i bilen och 7.00 hade vi samling. Vi var ute på Bro-Håbo BK och hade sällskap av bland annat Pia som också skulle tävla. Jag drog start nummer 7 med Ella, vilket egentligen var fem då 1 och 5 var borta. 8.00 hämtades jag och spåret innan mig och vi åkte ut till markerna.

Herregud vad jag var nervös… Och en ond cirkel drog då igång för är jag nervös så känner Ella det och då blir hon låg och lite orolig. Inte bästa känslan inför ett spår eller en tävling generellt.

Domarna kom ut och nummer 6 drog iväg på sitt spår. Sen var det vår tur och jag tog ut Ella ur bilen och vi gick upp mot upptagsrutan.

Rutan var jättefin! Öppen, lätt att ta sig fram i och tydlig. Jag dividerade inför för jag har helt glömt vilket kommando jag använder… Är det ”spår” eller ”ut”? Jag tänkte att ”ut” borde funka för då springer hon ut och hon borde inse att hon ska hitta ett spår. Så jag sa ”ut”.

Ella går ut 2m, vänder sig om och kollar på mig.
Jag stirrar ut i rutan.
Ella går längs kanten till höger och nosar.
”Kissa för fan inte i rutan…” tänker jag.
Ella strosar runt lite.
Tiden går.
”Får jag kalla in henne?” frågar jag – inget svar.
Ella strosar runt.
Ella får vind på spåret, springer ut i rutan, hittar det, väljer håll, är övertygande och vi är ur rutan.

Framspår och ett bra sug i linan. Fan för det upptaget tänkte jag, men skönt då är vi iväg. Den känslan varade i kanske 70 m. Sen slakade linan och hon blev osäker, tog inte för sig och letade. Vi hittade en pinne innan vi hamnade vid en tomtgräns där hon inte visste var hon skulle. Vi backade och hon hittade spåret. Samma känsla nu, osäker och inget tydligt drag i linan. Häschade redan nu och var rätt påverkad. Av värme? Av min nervositet? Vi tog oss vidare och hittade en pinne till. Ella svängde av till vänster medan jag var SÅ SÄKER på att det var ett spår som gick i högervarv. Plötsligt känner jag igen mig och jag tar upp telefonen för att kolla (jag slår alltid på Runkeeper för att hitta tillbaka ifall det går dåligt…) och nog tusan är vi tillbaka i en tidigare del av spåret. Tiden som gått är 24 minuter och vi har spårat 500m. Det är bara att ge upp.

Sätter mig på en sten och gråter en stund innan jag kan samla mig och gå tillbaka. Fyfan vad besviken jag var. Att vi inte ens tog oss runt spåret.

Efter lite samlande och funderande kan jag ändå känna följande…

  1. Upptagen har gått så dåligt på sistone så det är inte konstigt att det gjorde det idag. Vi måste träna på detta.
  2. Hon har dålig kondition, så att hon inte orkar när värmen nu plötsligt slog till är egentligen inte så förvånande.
  3. Jag var nervös, och då blir hon alltid osäker och låg. Inte en så bra känsla för spåret där hon behöver vara självständig och tro på sig själv.

Fortsatta träningen kommer bestå av två delar; 1) upptagsträning och 2) motivationsspår. De behöver inte vara långa, men de ska vara roliga och hon ska få visa vart vi ska så jag kan visa att jag litar på henne i varje spår.

Min krigarprinsessa!

Planerna jag hade blev tyvärr inställda för dagen, så då var det bara att hitta på något annat skoj. Med en tävling närmandes med stormsteg (nästa lördag) var det lika bra att passa på att åka ut i skogen och lägga ett spår för att träna vidare. Fokus idag blev på uthållighet och som Ella kämpade! Från start var hon riktigt trött och inte så pepp kände jag, men hon krigade hela tiden. Jobbade på, noggrann och hittade sig fram hela vägen. Spåret blev ungefär 1200 meter med åtta föremål varav hon hittade sju. Jag tycker hon var oerhört noggrann hela tiden och om hon är så här trött och ändå håller sig inom tid, känner jag mig inte längre så orolig för att vi ska klara tiden! Jag hoppas bara att vi kan få med alla pinnar in för vi behöver så mycket poäng vi bara kan få!

Vaccination, spår och rally!

Idag jobbade jag kort dag, hade möjlighet att gå hem redan vid 12:30 och ta ut friskvård och lite inarbetad tid från andra dagar. Därför passade jag på att åka ut till Rembacken för att vaccinera Ace. Herregud, att det redan nästan gått fyra veckor sen han flyttade in! Han skötte sig BRILJANT hos veterinären. Gick in självsäkert, nosade runt, hälsade på all personal som älskade honom direkt, märkte inte när han fick sprutan och var superglad och pigg. Riktigt charmig tyckte personalen och jag var glad som en fågel över hans härliga attityd och inställning!

Efter besöket där åkte vi ut till Lunsen. Jag var äckligt trött, men efter lite pepp från Hampus och Pia masade jag mig ut i skogen och la ett spår till Ella. Jag tror inte att appen är så exakt på hur långt spåret är, men det var långt och det var det som var poängen. Träna spårkondition och pinnar – därav hade vi tio stycken i spåret. Det blev en 40 minuter liggtid ungefär, mer tålamod än så hade jag inte när jag satt där själv i skogen. Ella spårade riktigt fint! Hon gjorde ett bra upptag och tuffade sedan på. Lite lågt tempo som gör mig lite orolig och framåt slutet fuskade hon så hon missade två pinnar varav en slutpinnen vilket såklart är  jättesurt. Men hon hittade den när jag ropade tillbaka henne, men det hjälper oss inte på tävling. Men jag är glad att hon tog sig runt och att vi fick träna lite kondition!

Slutligen spenderade vi kvällen på UBK där det var dags att träffa nya träningsgänget i rally! Jag har ett mål att komma med till SM 2018, eller i alla fall försöka komma dit, och jag har väl insett att jag kanske borde träna för att kunna ta mig dit. Så tillsammans med Bea drog vi ihop några roliga människor som vi vill träna med och tanken är väl att vi ska ses då och då och träna tillsammans. Vi byggde en bana spontant som vi körde igenom och jag tyckte Ella kändes riktigt fin. Lite trött och loj, men ändå fin. Lyssnade inte alltid så bra som hon bör, men med träning ska det nog kunna bli riktigt, riktigt bra!

Inledning av påskveckan

Då har majoriteten av påskveckan och påsklovet gått och det har varit ett par härliga dagar! Helgen fokuserades till foto och tenta, men sedan dess har hundarna varit i fokus. Måndagen spenderades med Pia i Jumkil-skogen där det blev två timmar skogspromenad – så otroligt mysigt och härligt för hundarna!

Tisdagen fortsatte med spår i Lunsen tillsammans med Hampus som förberett ett högrespår till Ella (så otroligt snällt av honom!). Bakspår, men i övrigt ett superfint spår där hon arbetade riktigt, riktigt fint hela vägen! Kontentan efter det spåret var att hon behöver tränas i spårkondition.

På onsdagen var jag på SHUs kansli och hade ett möte med SBKs generalsekreterare. Ett trevligt och nyttigt möte där vi diskuterade många viktiga punkter och kom fram till viktiga saker. Jag tycker verkligen om att vårt samarbete stärks och ser fram emot fortsatt härligt samarbete! Onsdagen avslutades med besök hos valparna (igen, ja) där vi mös, och framförallt fick följa med dem på en promenad ned till hästarna. Första gången valparna såg hästarna och gissa vem som stod längst fram och försökte mota bort dem..? Ace såklart.

Vi pratade en lång stund med Stina och Hampus om allt möjligt. I skrivande stund är det troligen bara runt 24h kvar innan Ace flyttar in, vilket är helt otroligt! Snart har vi en vild liten holländare som sitter i byxbenen, tuggar på möblerna och kissar inne. Åh, ljuva valptid.

Men han är ju rätt söt också.

Igår drog påskbrukset igång! För egen del innebar det att jag fick PM från Pia i onsdags kväll. I PM framgick att det var samling för pannkaksfrukost 9:00 och lottning av startordning för de FH1-light spår som Pia lagt till mig och Hampus. Herregud vad bortskämd jag kände mig! Fantastisk frukost följt av fantastiskt spår! Vilka guldvänner jag har! Ella skötte sig riktigt fint, lite dåliga vinklar och markeringarna kan vi behöva ta tag i inför ett riktigt prov men bra spårarbete!

Idag var det dags för dag 2 på påskbrukset och det var träningstävling på dagens agenda. Det innebar att vi åkte till skogen för att köra ett högrespår, och sen uppletande och lydnad på klubben. Spåret gick sisådär, det blev krångel på två ställen där spåläggaren hamnat i ett annat spår, och väldigt nära ett spår så dessa två gånger blev vi tvugna att hjälpa henne rätt. I övrigt jobbade hon enormt bra genom hela spåret med helt okej uthållighet och alla pinnar in (förutom den första som låg i den första svårigheten…).

Uppletandet senare gick superbra! Två gånger ville jag korrigera henne vilket jag ska komma ihåg att inte göra på tävling för det blir ”olydnad”, men hon gick superbra! Fint ut hela vägen, snygga skick (för det mesta) och tre föremål in på fyra minuter. Fantastiska lilla hund!

I lydnaden hade vi samma problem som alltid; dålig fart i inkallningen och att hon inte bryter på rätt punkt i framåtsändandet samt tempo med tungapporten. Idag blev det även ett extremt dåligt sitt efter hoppet så det finns helt klart att jobba på! Överlag så är vi på det som vi alltid kommer tillbaka till; tempo. Allt som allt har det ändå varit en superbra dag!

Nu ska jag mysa i soffan resten av kvällen och njuta av en lugn natt. De lär dröja innan det blir fler sådana.

Sista sportlovsdagen = hundträningsdag

Hur jag spenderar mitt lov? Med massor av hundträning och idag var inget undantag! Mötte upp Hampus och Stina för spår först och sedan hem till Stina och Matts för lunch och lydnadsträning. Datcha fick ett eget spår idag och hon var superglad över att få vara med och leka lite! Ella, som då börjat titta en del, tänkte vi utmana på ett annat sätt istället så jag och Hampus la spår tillsammans. Vi korsade varandras, gick i samma spår för att sen sära på oss och la snöänglar i spåret – allt för att testa hundarna så mycket som möjligt och utmana dem. Ella var fantastiskt duktig! Noggrann och tydlig, letade rätt på sitt spår och hade koll hela tiden. Så otroligt häftigt att se! Lydnaden senare gick superbra den också, måste komma igång lite mer och få till struktur på träningen.

photocrati gallery