Kategoriarkiv: Tävling

Rasmästare!

Igår packade jag bilen med alla hundar och saker och åkte heeeela vägen till Huddiksvall för att tävla en gång till. Fyra starter på fyra dygn och både jag och Ella var rätt möra. Kändes som att vi började gå lite på autopilot, men det funkade bra det också! Det känns som vi är otroligt stabila och vi har bara gått bättre och bättre dessa tävlingar.

Jag tyckte hon var lite trött på tävlingen, men ändå glad och lyhörd. Jag tycker vi har hittat ett tempo som fungerar ganska bra för oss och hela rundan kändes riktigt bra och det är kul när det även speglas i protokollet – en enda liten -1 sen (som jag helt håller med om) resulterade i 99p, klassvinst och rasmästare! Andra gången som buset blir det! Bästa lilla bus!

96 poäng

Så är vi äntligen hemma från dagens tävling. Sov i Barkarby inatt och har idag varit iväg på Rottweilerklubbens SM i flera olika grenar. Jag och Ella tävlade i deras officiella mästarklass i vår jakt på SM. En bana som var rolig med alla våra svåra moment utom konen. Backa på båda sidor, ställande och sättande under gång, och sitt-stå-ligg i front. Jag tyckte inte riktigt hon var med idag, jag tyckte hon var lite långsam och trött och det har hon varit hela dagen. Det tog nog väldigt mycket på henne också att vara iväg och nattävla i torsdags…

Trots att det inte kändes som att hon var riktigt med fick jag fina kommentarer från medtävlanden som kikade på oss och jag kände att det var inga större missar. Protokollet visade att det bara var ett moment som vi fick problem på och det var stå-sitt-ligg. En sen och en ff -3 på momenten och vi hamnade på 96 poäng. Jag är riktigt stolt och känner mig otrolig optimistisk för fortsatta tävlingar!

SE RallyCH!!!

Vilken dag det blev! Klockan ringde tidigt och bilen styrdes mot Gävle för dagens tävling i rallylydnad med dubbla klasser i mästarklass för Ella. Klockan 9 var det samling och vi startade i klass A för Carina Hedman. En klurig bana som var tight byggt och gick runt sig själv lite. Det kändes som det var lätt att gå vilse innan man gick den – då gick det riktigt fint! Ella hade start 16 och vädret var alldeles lagom – inte så vi frös men inte för varmt. Vi gick in på plan och hon kändes så fint. Jag kände under rundan att det var ett snett backande, lite sneda sitt och nån nos. Men problemet kom inte förrän sista skylten som var ”Sättande under gång, gå runt”. Där la hon sig. Sådär pladaskt, och skitsnyggt om det varit ett läggande. Men inte när det var ett sättande. Jag räkande i huvudet och kände att ”fan… då klarade vi inte championatet”.

Runda två för Sofia Angleby var hon betydligt tröttare. Det kände så i alla fall och jag tyckte det kändes som att hon var rätt borta när vi gick banan. I efterhand när jag kollar på filmen så var hon jättefin. Det hon missar på är en vändning och sedan en till, men i övrigt gör hon ett klockrent program. Jag valde dock att diska oss när hon var på väg bort genom att ta i henne, och när jag redan diskat oss drog jag fram leksaken efter sista snurren för att belöna upp den ordentligt.

På prisutdelningen var det spännande för de hade inte släppt resultatet innan. När vi började närma oss 85-86 poäng i resultatlistan kände jag att nu borde vårt resultat komma. När Carina sen sa ”grattis till alla er som är kvar, ni har klarat det!” så blev jag så glad! Det innebar att vi tog vårt sista cert och därmed SE RallyCH!

På vägen hem stannade vi vid Max så Ella kunde få den traditionella championat-hamburgaren!

Årets första högre-start

Så var det dags – D-dagen då jag och Ella skulle starta högre på vår hemmaklubb inom brukset. 5.00 ringde klockan, 6.00 satt jag i bilen och 7.00 hade vi samling. Vi var ute på Bro-Håbo BK och hade sällskap av bland annat Pia som också skulle tävla. Jag drog start nummer 7 med Ella, vilket egentligen var fem då 1 och 5 var borta. 8.00 hämtades jag och spåret innan mig och vi åkte ut till markerna.

Herregud vad jag var nervös… Och en ond cirkel drog då igång för är jag nervös så känner Ella det och då blir hon låg och lite orolig. Inte bästa känslan inför ett spår eller en tävling generellt.

Domarna kom ut och nummer 6 drog iväg på sitt spår. Sen var det vår tur och jag tog ut Ella ur bilen och vi gick upp mot upptagsrutan.

Rutan var jättefin! Öppen, lätt att ta sig fram i och tydlig. Jag dividerade inför för jag har helt glömt vilket kommando jag använder… Är det ”spår” eller ”ut”? Jag tänkte att ”ut” borde funka för då springer hon ut och hon borde inse att hon ska hitta ett spår. Så jag sa ”ut”.

Ella går ut 2m, vänder sig om och kollar på mig.
Jag stirrar ut i rutan.
Ella går längs kanten till höger och nosar.
”Kissa för fan inte i rutan…” tänker jag.
Ella strosar runt lite.
Tiden går.
”Får jag kalla in henne?” frågar jag – inget svar.
Ella strosar runt.
Ella får vind på spåret, springer ut i rutan, hittar det, väljer håll, är övertygande och vi är ur rutan.

Framspår och ett bra sug i linan. Fan för det upptaget tänkte jag, men skönt då är vi iväg. Den känslan varade i kanske 70 m. Sen slakade linan och hon blev osäker, tog inte för sig och letade. Vi hittade en pinne innan vi hamnade vid en tomtgräns där hon inte visste var hon skulle. Vi backade och hon hittade spåret. Samma känsla nu, osäker och inget tydligt drag i linan. Häschade redan nu och var rätt påverkad. Av värme? Av min nervositet? Vi tog oss vidare och hittade en pinne till. Ella svängde av till vänster medan jag var SÅ SÄKER på att det var ett spår som gick i högervarv. Plötsligt känner jag igen mig och jag tar upp telefonen för att kolla (jag slår alltid på Runkeeper för att hitta tillbaka ifall det går dåligt…) och nog tusan är vi tillbaka i en tidigare del av spåret. Tiden som gått är 24 minuter och vi har spårat 500m. Det är bara att ge upp.

Sätter mig på en sten och gråter en stund innan jag kan samla mig och gå tillbaka. Fyfan vad besviken jag var. Att vi inte ens tog oss runt spåret.

Efter lite samlande och funderande kan jag ändå känna följande…

  1. Upptagen har gått så dåligt på sistone så det är inte konstigt att det gjorde det idag. Vi måste träna på detta.
  2. Hon har dålig kondition, så att hon inte orkar när värmen nu plötsligt slog till är egentligen inte så förvånande.
  3. Jag var nervös, och då blir hon alltid osäker och låg. Inte en så bra känsla för spåret där hon behöver vara självständig och tro på sig själv.

Fortsatta träningen kommer bestå av två delar; 1) upptagsträning och 2) motivationsspår. De behöver inte vara långa, men de ska vara roliga och hon ska få visa vart vi ska så jag kan visa att jag litar på henne i varje spår.

Stolpe ut

Igår var det dags – hemmaplan och championatchans när Uppsala HU anordnade rallytävling. Solen sken, vinden blåste lite kallt men det var en mycket vacker och härlig dag och jag kände mig rätt så lugn.

Banvandringen blev kanske inte den bästa, det var mycket folk och svårt att få till en bra vandring själv och jag var lite för självsäker och gick den inte så många gånger och därmed kände jag inte riktigt på problemen. Jag funderade på tok för mycket på snurrarna (det var många!) och missade lite de andra delarna tror jag.

Det var inte vår dag ute på plan helt enkelt. Att det blev stolpe ut är såklart supertråkigt, och jag är lite besviken men samtidigt så känner jag att vi behövde (eller jag behövde) få den verklighetskollen. Jag har lite hybris för vi är ett grymt team, men det kanske blev lite väl mycket den här gången. Det tråkiga är när det brister på en enkel sak. Min slutsats av den här tävlingen är att när matte inte är lika nervös, då är inte Ella lika lugn. Då är Ella mer pepp, och då lyssnar Ella inte lika bra utan hon vet bäst själv och gissar väldigt bra tycker hon vad jag vill. Ett sitt-ligg-stå blir då lätt sitt-ligg-sitt och där försvann 10 poäng. Så att träna banor i olika känslor är superviktigt så vi båda vet vad vi ska göra och hur vi ska tänka i de olika situationerna. Matte lyckades inte riktigt hålla ihop efter den missen, så vi gjorde en fel snurr också (mattes fel, Ella gjorde bara som matte sa). Vid konen orkade inte matte längre utan det blev lite oro när jag inte bad henne stå still.

Så ja, läxorna från detta; matte är inte bra på att hålla ihop när det går dåligt. Rallyn är otroligt svår att ladda om i! Ella har lite svårt att lyssna när hon är glad och pepp, så vi måste träna betydligt mer på detta.