Etikettarkiv: 2013

Resumé i bild och ord – 2013

Jag delade för ett tag sedan ett inlägg med höjdpunkter från 2013. Många höjdpunkter har vi! Jag är otroligt stolt över dem, men det har hänt mer saker som kanske inte riktigt rymdes inom den tid jag hade i filmen. Här kommer därför en liten extra resumé över vad som egentligen händ 2013.

Domarutbildning i Rallylydnad

Under Januari spelade jag in en film när jag tränar rallylydnad i Mästarklass tillsammans med Ella och Datcha för att kunna bevisa att jag tränade den inför min domarutbildning som påbörjades i början av februari. Två långa helger, en massa bakdömningar och en nervös examination senare blev jag examinerad den 22 september.

Promenadvänner

Det känns lite konstigt att det bara är ungefär ett år sen vi började gå ihop, men det är nog så. 2013 var året jag hittade hundnördar/promenadsällskap/vänner i Svartbäcken som jag började gå promenader med titt som tätt, träna med, prata med och på slutet av året gjorde vi även andra saker som inte var så hundrelaterat – så som att se på Bonde söker fru varje onsdag tillsammas.

Ensamma hemma

Under våren 2013 hade jag den jobbigaste perioden jag haft någonsin med hundarna då Ella hade problem med att vara ensam hemma. Lösningen blev att hon fick ligga i bur när jag inte var hemma. I början av hösten tog jag tag i det på riktigt och då löste det sig, tack och lov.

Drag

Under början av året fick vi för första gången prova på drag med kälke vilket var så otroligt kul! En önskan att kunna köra drag väcktes, men det har inte blivit så mycket mer av det under året, tyvärr.

Uppsala Hundungdom

Jag valdes in som sekreterare i Uppsala Hungdom och verksamheten i klubben drog igång riktigt mycket! Vi fick en ny logga och det hände många saker under året! Jag fick även åka på Styrelseutbildning för Sveriges Hundungdom, åka på Repskapet och var ledare på Riksläget för SHU så det var inte bara hemmaklubben jag engagerade mig i! UHU arrangerade sina första tävlingar, två rallylydnad och en lydnad, där jag hade en ganska stor roll – framförallt i rallyn.

Cirkus UHAC

Jag slutade i Cirkusen. Jag hade helt enkelt inte tid längre vilket var jättetråkigt, men i efterhand känns det helt rätt att jag valde att gå ur.

Hundträning

Året har verkligen präglats av hundträning! Framförallt lydnad och en hel del spår har det blivit. Rallylydnaden har hamnat lite i skymundan. Största behållningen är ändå det nya sökgänget jag fått hänga på i Stockholm – ett helt underbart gäng som jag älskar att träna med! Träningen har varit sparsam, men vi har kommit igång lite grann i alla fall och fått se en riktig utveckling i Ella! Och Datcha! Vi har även provat på valla fler gånger än under tidigare år, och jag måste säga att jag fastnar mer och mer för det. Kanske för vi kommer länge och längre – men står fast vid att vi inte kommer köra det ”seriöst” ännu.

Hundresor

Det blev en del resor känns det som i hundarnas tecken. Dels domarutbildningen i Enköping, dels Håverud för rasmästerskapet, Örebro för två läger, Motala för kurs för Ditte Andersson

Företag

Jag startade upp mitt alldeles egna företag där jag fotograferar och framförallt är instruktör i rallylydand. Har haft en del privatlektioner, ett gäng kurser och lite sånt under året. Det har verkligen gått över förväntan och jag älskar verkligen att få följa ekipagen även efter att de gått kurs hos mig!

Jämtlandstriangeln

En vecka med familjen var helt otroligt skönt. Det var även verkligen häftigt att vandra Jämtlandstriangeln! Även om jag pajade knät under vandringen och det tog ett tag att råda bot på det – så var det helt klart värt det!

Universitetsstudier

Ja, studierna fortsatte. Jag failade min första tenta på lärarutbildningen – Finansering 6hp. Har fortfarande inte klarat den. Övriga studier gick riktigt bra ändå – läste två sommarkurser som var intressanta och som jag uppskattade väldigt mycket!

Allt som allt…

Det har verkligen varit ett underbart år! Nya vänner, nya lärdomar, nya utmaningar. Imorgon är det nyrårsafton som kommer bestå av sök för vår del, tillsammans med bästa sökgänget, och sen middag tillsammans med Lovisa och syster. En lugn nyårskväll med godislet för hundarna framåt 12-slaget. Ska bli riktigt mysigt och alldeles lagom!

Julen 2013

Hoppas alla ni där ute har haft en riktigt fin jul! Min har varit p-e-r-f-e-k-t. Den har varit helt utan stress, med fina familjen, god mat och julklappar och mysig stämning! Enda som saknades var väl snön då.

Började gårdagen med sovmorgon, titta på lite film, äta risgrynsgröt och äta skinkmackor till frukost. Sen följde dagen med en långpromenad med hundarna runt Kallhäll i duggregn, kollade på sista avsnittet av julkalendern, sista-minuten-handling av mat, hämtande av släkten och sen det traditionella: Kalle Anka med julgodis, middag i flera omgångar, promenad med hundarna, julklappsöppning med en varm kopp te och sen spel kvällen lång.

Det blev en toppenkväll!! En av de bästa julaftnarna på länge i min mening. Riktigt god mat! Och fiiina julklappar, bland annat en hemstickad halsduk som min syster gjort och en Samsung Galaxy Tab 3! En sen kväll blev det och idag har vi inte gjort många knop. Tjejerna verkar nöjda med siutationen och ligger och sover vid min syster i skrivande stund medan vi kikar på första The Hobbit.

Eftermiddagssol

C-uppsatsen i företagsekonomi rullar vidare. Ikväll har jag varit på information om AUO III, min sista termin på lärarprogrammet. Innan dess var jag ute på en promenad med tjejerna och tog med kameran och leksaker och hade det bara allmänt mysigt tillsammans med tjejerna.

Nu är det dags att skriva vidare på uppsatsen inför morgondagen och mysa med lite glögg kanske.

Höjdpunkter & Mål 2013

2013 har varit ett häfigt år. Ett dyrt år i hundvärlden, men ett häftigt år. Så mycket har hänt tillsammans med tjejerna och vi har nått så långt. Det har gått fort och jag hoppas nästan att nästa år ska vara lite lugnare så jag hinner med att andas och njuta av allt som händer. Vi har många höjdpunkter från i år, Datchas LP1, debuten i klass 2, hennes RLD A, Ellas raka väg till högre spår och vinsten på rasmästerskapet. Jag får rysningar och tårar i ögonen bara jag tänker på det. Vilken sjuhelvetes år vi har haft.

Så hur gick det då med de högt uppsatta målen 2013?

Mig själv

Jag har gått klart kamerakursen, men inte photoshopkursen eller självportättskursen men det är något jag ser fram emot att ta tag i nästa år. Jag har gått många fler utbildningar än jag trodde vad det gäller foto och redigering och har lärt mig så otroligt mycket och utvecklats så otroligt mycket det här året. Och jag har köpt mitt älskade 50mm objektiv. Tillsammans med en ny kamera som jag avgudar.

Jag har blivit auktoriserad domare i rallylydnad OCH rallylydnadsinstruktör men är inte klar med allmänlydnadsinstruktörsutbildningen via UHAC. Men har gått styrelseutbildningen för SHU och gjort mycket mer i hundungdom än jag trodde – bland annat varit ledare på rikslägret och nu senast dragit igång inför U-SM 2014.

Jag klarade företagsekonomi A men har tyvärr en resttenta på företagsekonomi B kvar som jag får ta tag i vår.

Och jag har vandrat i jämtlandsfjällen med tillhörande bilder, skavsår och knäproblem.

Datcha

Det har inte blivit någon röntgen än för Datcha, framförallt för att jag nog bestämt mig för att inte köra agility med henne utan kanske tar vi oss an ett annat projekt 2014. Vi tog däremot äntligen LP1 efter totalt 6 starter, klarade förstapriset på första försöker i Lkl2 och tog oss hela vägen till LP2! Vi har börjat spåra, även om vi slutade igen och jag inte tror hon skulle komma ihåg det så väl med tanke på hur mycket sök vi har kört på sistone.

Efter tre raka kvalificerade rundor på tre veckor tog vi RLD A men vi har inte hunnit starta mästarklassen utan ser med glädje fram emot ett 2014 i mästarnas klass! Anledningen till det var ju att domarutbildningen tog så mycket tid i våras vilket är jätteskönt att den fick göra och jag är inte ett dugg besviken på att vi inte hann med mästarklassen – som sagt så tar vi den 2014!

Vi har börjat dra lite pulka så länge som snön fanns, men det blev inte så mycket och vi jobbar på kommandona i draget – de är inte tillräckligt befästa för att jag ska säga att vi klarat av det målet än.

Ella

Ella är väl den som har förvånat mig mest och som jag känner är  lite för bra för att vara sann. Skönt att vi bara fick andra pris i debuten i 2an – hon känns lite mer verklig nu.

Hon röntgades i alla fall i början av året med resultat A och utan anmärkning så bättre kunde det inte gå! I början av maj gjorde vi MH med fina siffror, bland annat 1a på skotten. Hon visade sig vara en sten cool liten dam som tyckte det var helt normalt med blåa overaller i skogen, men att stå still är lite konstigt, och att kampa med vem som helst är rätt kul.

Vi startade appellspår i maj med knappa poäng över uppflyttningsgränsen men ändock uppflyttningspoäng för att sen i september starta lägrespår, få uppflyttningspoäng (helt otroligt fortfarande med 0a på kryp och budföring och dåliga betyg på framförgåendet) och VINNA rasmästerskapet! Vi har även börjat träna sök som hon hitills visat sig vara en hejjare på och jag hoppas verkligen jag kommer lyckas prioritera söket under 2014 för att förhoppningsvis komma ut på det.

I lydnaden slog hon mina förväntningar med hästlängder och tog på en knapp månad LP1 med tre raka förstapris, varav en vinst, i lydnadsklass 1. Vi har till och med hunnit starta lydnadklass 2, men med en 5a på platsen och en ruta som var för nära enligt Ella så missade vi förstapriset med 5 poäng. Vi kör hårt där 2014 istället och ser fram emot att komma ut och tävla!

IMG_1151 kopiera

Ja, herregud vilket år det har varit. Helt otroligt. Jag känner mig så lycklig, så glad och så fascinerad över allt. Utöver allt ovan har vi också hunnit drabbas av kennelhosta, jag har dömt hitills fem rallytävlingar, arrangerat tre tävlingar med UHU, hållt i fyra rallykurser och ett antal privata rallykurser, examinerat ett tiotal tävlingssekreterare och hållt teori för ett gäng skrivare. Startat mitt eget företag som under året dragit in mer än vad jag trodde! Jag har hunnit få panik över att jag tar examen 2014 men blivit lugn av det igen för att åter få panik. Kommer nog gå fram och tillbaka fram tills dagen D. Jag har gått två sommarkurser och klarat av båda. Varit på spårläger för SHU, gått lydnadskurs på Brukshundcenter, tränat för Kenth Svartberg, Ditte Andersson och Carina Sehlin mf. Vi har gjort så mycket iår att jag förstår att min ekonomi gråter.

2014 ska jag hålla hårdare i pengarna – spendera mer på mig själv och inte gå så herrejösses många kurser (jag kan ju mycket själv och har vänner som kan!). Vi ska lugna ned oss med antal tävlingar och träna inför de högre klasserna. Jag ska ta examen och hitta jobb. Kanske hitta ny lägenhet och flytta? Jag ska börja mitt liv som lärare och se hur jag får ihop det med hundarna. Herregud, jag är så rädd för 2014 att jag tänker sluta tänka på det och istället nu bara NJUTA av 2013 som har varit ett fullständigt fantastiskt år. Började på bästa sätt med goa vänner och familj, och kommer troligen sluta på samma sätt. Perfekt, 2013!

Jämtlandstriangeln 2013

Storulvån, Sylarna och Blåhammaren. Där har du den absoluta kärnan i STF fjällvärld. Leden mellan de tre stationerna, Jämtlandstriangeln, har blivit en älskad modern klassiker. Ett äventyr för de riktigt rutinerade, men lika gärna en introduktion för absoluta nybörjare i fjällvärlden.

Du startar med lätt packning vid Storulvån. Dagen tar dig uppåt, utåt mot Sylarna. Upplevelsen är rogivande, storslagen. Närmast renande! På Sylarna gör du klokt i att stanna en dag extra, passa på att bestiga Syltoppen och få en verkligt alpin upplevelse under bältet. Dag tre styr du benen mot Blåhammaren.

Här bjuds på kulinariska upplevelser få kan motstå. Trerättersmenyn serveras på fast tid klockan 18, så långa benet före! Och så, en god natt senare, bär det tillbaka mot Storulvån där vi kan garantera att relax, restaurang och varma sängar lär kännas lockande!

Svenska Turistföreningens hemsida

I måndags bar det av. Först in i bilen för att åka till Storulvån och en kort stopp där. Handskar inhandlades (det var betydligt kallare än vad vi trott) och även en buff till mig. Sen var vi redo att bege oss uppåt mot Sylarna!

Första dagen var riktigt fint. Varmt men inte överdrivet. Inget regn och öppna landskap. Båda tjejerna var riktigt, riktigt duktiga och gick på fint hela vägen. Vi passare en hängbro som var riktigt läskig att gå över. Den fick hundarna inte gå över utan de fick springa över vattnet istället (som var väldigt grunt). Halvvägs, när vi gått 8 km, stannade vi vid vindskyddet för lite vila och lunch innan vi begav oss vidare. När vi hade 3 km kvar tog vi ytterligare en paus vilket var riktigt bra med tanke på att de sista 3 km nästan var de värsta på hela resan…

Vi checkade in oss och det visade sig att de gjort fel med vår bokning. Man får inte boka fyra personer ur ett sällskap i ett hundrum utan bara två. Mamma och pappa fick därför eget rum i huvudbyggnaden vilket inte direkt var dem emot. Fryspizza till middag och kortspel i allrummet ute vid hundarna. Det var sen svårt att sova bra, mycket folk som rörde sig och hundarna var oroliga. Svårt att ha koll på dem när jag och min syster bara fick överslafarna och inte lätt att matcha när två andra personer ska gå och lägga sig samt gå upp.

Tisdagen var planen en heldagsutflykt någonstans. Från början hade vi tänkt Syltoppen, men när vi under kvällen innan fick en genomgång av vad det innebar från en av Fjällvärdarna kände vi att det kanske skulle vara bättre en annan gång. ”Vissa partier får man klättra med både händer och fötter”. Att göra det med två hundar kändes inte speciellt lockande… Vi bestämde oss istället för ett gå till Tempeldalen men vi kom inte så långt innan pappa ville vända då han hade för ont i ett ben. Jag hade då också börjat misstänka att Datcha fått vattensvans… Svansen såg helt enkelt inte normal ut så hon fick följa med mamma och pappa tillbaka till fjällstugan. Jag, syster och Ella kom inte så mycket längre heller. Jag hade inte sovit bra och kände att tisdagen helt enkelt inte var en bra dag att försöka ge sig ut på.

Jag blev väldigt glad över det beslutet när vädret sedan slog till med full kraft. Regn och blåst. Regn och blåst. Riktigt äckligt var det och jag var riktigt glad att vi inte var ute på fjället! Det blev en dag i hundstugan istället med massa kortspel och bokläsning. Mycket tidig middag med trevligt sällskap i form av de nya rumskompisarna som jag och syster fått. Vi skulle upp tidigt dagen efter så det blev en tidig kvällsgång. Datcha fick vila och hållas varm hela dagen vilket jag verkligen tror att hon behövde.

Dag tre hade vi heller inte sovit så bra men i alla fall lite bättre. Upp tidigt och packa ryggsäckarna och äta frukost. Under onsdagen hade vi 19 km att gå – från Sylarna till Blåhammaren. Efter de tre första kilometrarna tröttnade både jag och min syster på föräldrarnas tempo. Dels för att det var så annorlunda mot vårt, dels för att vädret verkligen var rent ut sakt skitdåligt och vi alla bara ville fram då. Vi bestämde därför att alla fick gå på i sin takt och att vi skulle ses vid vindskyddet. Jag och tjejerna travade därför på rätt rejält mot vindskyddet vilket tog oss några timmar i kall blåst och regn.

Väl vid vindskyddet fick vi vänta en liten stund innan syster kom.
– Är du hungrig? frågade hon.
– Ja, är inte du det? frågade jag.
– Jo. svarade hon.

Ytterligare en stund senare kommer föräldrarna.
– Har ni ätit än? frågade dem.
– Nej. svarade jag sanningsenligt.
– Men Dessi har ju soppan?

Behöver jag säga att jag blev lite putt på min lillasyster då? Hon hade den varma soppan i sin väska hela tiden! När jag äntligen fick fram den och kunde värma mina fingrar började jag bli lite mer mänsklig igen. Mina handskar var helt genomblöta så det var bara att packa ned dem. Istället tog jag ett par tjocka, långa strumpor att värma mina händer med. Så fort jag ätit klart packade jag ihop mig och tjejerna och fortsatte – det var på tok för kallt för att hänga och småprata!

Totalt tog det mig och tjejerna 6 timmar och 50 minuter att gå 19 km i fjällvärlden. Jag älskar mina regnkläder. Jag var inte ett dugg blöt när jag kom fram! I jämförelse med min syrra som det inte syntes att hon hade haft ”regnkläder” eller föräldrarna, där pappa var så genomfrusen att inte ens duschen värmde honom tillräckligt utan han gömde sig under ett täcke i nån halvtimma…

Att hitta till Blåhammaren var spännande. Vi gick, och gick, och gick, och gick. Efter att vi korsat en riktigt, riktigt stor å, tog jag och en paus och då kom syster ikapp. Vi satt och pratade en liten stund och då sa hon att det bara skulle vara fyra kilometer kvar! Med nya tag jobbade vi oss vidare. Jag och tjejerna kom fram till en skylt. ”Blåhammarn 0,5 km” FEMHUNDRA METER? Det är ju ingenting! Jag började räkna metrarna.. 1… 2… 3… 4… Efter drygt 200 började några hus avteckna sig. Då var jag 50 meter från fjällstationen Blåhammarn.

När jag kom fram fick jag binda upp hundarna utanför Blåhammaren, gå in, ta av mig jackan, knyta av mig skorna och vika upp byxorna för att sen gå in och fråga vart jag och hundarna skulle bo. Vi blev hänvisade av en jättetrevlig tjej till annexet och då var det bara att surra på sig skorna igen, ta på sig jackan och ryggsäcken, gå ut och knyta loss hundarna. Gå runt huset, och in i dörren på baksidan av ett annat hus. Hundrummet var minimalt och jag visste inte riktigt hur jag skulle lyckas få till det hela. Då såg jag en kontur utanför dörren – syster hade kommit! Hon fick hjälpa mig att få upp buren (perfekt storlek för två hundar – supersvår att få upp på det minimala utrymmet bredvid sängen), torka hundarna, fixa vatten till dem och lägga dem i buren. Hundarna sov nog gott sen när vi gick där ifrån, sån dag som vi haft!

Jag och syster checkade in oss i föräldrarnas rum och sen satte vi oss att vänta. 7 timmar 30 minuter tog det för föräldrarna att gå från Sylarna till Blåhammarn, vilket verkligen är bra gjort – de hade inte en Datcha som kunde dra dem!

Kvällen på Blåhammarn spenderades med trerättersmeny i äkta Jämtländsk anda med enbart närproducerade varor. Till förrätt blev det sotad regnbåge med rouille och grillad körsbärstomat, till huvudrätt lammstek från Raftälven med risotto och vitlökscrème och till efterrätt bärkompott med hasselnötskrisp och älgörtscréme. Riktigt, riktigt gott var det! Och otroligt mysigt, häftig tradition! Exakt kl 18 slog de i gångången och sen fördes vi sällskap för sällskap till våra bord. De hade en stund med historia innan middagen serverades.

Det blev en rätt tidig kväll efter det då vi alla var trötta i kroppen och knoppen. Första natten jag sov riktigt bra i min säng! Bekväm säng, härlig kudde och ensamma i ett rum. Det kändes helt klart som lyx! Vid 01:30 märkte jag dock att Datcha inte mådde bra och då hade hon blivit dålig i magen… Hon väckte mig genom att gå och lägga sig vid dörren och gnälla lite försiktigt. Det är rätt sjukt hur väl man lär känna sina hundar egentligen. Det var bara för matte att kravla sig ur överslafen, på med byxor, kängor och tröja och ut i det dimmiga och kyliga vädret. In igen med Datcha och då hoppade hon direkt upp och la sig bredvid min syster och sen sova några timmar till innan det blev dags att gå upp igen. Klockan skulle ringa vid 7 men strax innan det väckte Datcha mig igen och ville ut. Undra vad hon lyckats äta egentligen.

Upp och ut med henne innan jag och syster packade ihop rummet men hundarna fick vara kvar. Bort till föräldrarna där vi hoppade i vandringskläderna och en gick till frukosten. 8:30 hade jag sen packat klart min väska och det var dags att gå de sista 12 km från Blåhammarn till Storulvån. Vädret när vi gick var dimmigt och kyligt men i alla fall inte regnigt! Desto längre ned vi kom, desto mer försvann dimman och det blev riktigt varmt och skönt. En härlig promenad! Dock är inte nedför det allra bästa för mina knän och de sista 2 km höll på att ta kål på mig. Så ont det gjorde att försöka gå nedför med ryggsäcken! Datchade hade jag sedan länge fått stoppa från att dra mig nedför, jag skulle ha åkt på rumpan om hon försökte!

Vi kom ned tillslut. Kl. 11:50 var jag och tjejerna nere vid bilen. 12 km tog oss 3h och 20 minuter. Syster kom en timma senare och ytterligare ungefär en timma senare kom föräldrarna. Vi shoppade snabbt i butiken igen (nu har vi verkligen gjort oss förtjänta av t-shirtarna där det står ”Jämtlandstriangeln”) innan vi hoppade in i bilen och åkte hem.

Väl hemma har vi alla dött. Inte minst Datcha som ligger så nära brasan hon kan men ändå i soffan. Vi får se när jag får tillbaka mina ben.

Det har varit en riktig upplevelse som var hur kul som helst! Ett äventyr jag inte kommer få uppleva på några år (känns som jag behöver några år för att återhämta mig). Datcha mår bra nu, svansen är sig lik och hennes mage verkar ha lugnat sig. Ella är Ella och verkar inte så berörd över att vi har gått 47km+ på fyra dagar. Hon försökte ragga kelstunder med alla innan hon lägger sig på golvet och sover.

Jag skulle verkligen rekommdendera denna vandring till alla! Om ni ska gå med hund: boka hundrummen i förväg! På Sylarna hade de ganska gott om hundrum (eller i alla fall sängplatser) men på Blåhammarn var det värre – där kunde det bli så att hunden fick sova i hallen medan man själv sover i ett rum om de två rummen var bokade.

Här är bilderna från resan. De flesta är från måndagen när vi gick till Sylarna. Det fanns inte så mycket att fota när vi inte såg mer än 20-30 meter framför oss och idag åkte kameran med i pappas ryggsäck och inte i min.

IMG_8180 copy

IMG_8185 copy IMG_8194 copy IMG_8187 copyIMG_8204 copy IMG_8226 copy IMG_8225 copy IMG_8214 copyIMG_8228 copy IMG_8229 copyIMG_8230 copy IMG_8269 copy IMG_8266 copy IMG_8244 copy IMG_8240 copy IMG_8237 copy IMG_8236 copyIMG_8273 copyIMG_8300 copy