Etikettarkiv: rally-o

Debut i mästarklass!

Nu är jag äntligen hemma – det blev en rätt lång dag med både tävling och vallning, men i detta inlägg ska jag bara ägna mig åt tävlingen. Det var nämligen dags för debut i Mästarklass för Datcha! Vid 9:30 åkte jag och tjejerna hemifrån, en snabbis förbi Hemköp för att köpa lite skinka, och sen vidare till Bro-Håbo BK för årets första rallystart för vår del.

Sen var det inte vår tur och samling förrän vid 11:50, men innan dess kikade vi på ett gäng vänner som också tävlade, både i MKL och i FKL. Vid 11:50 var det dags för banvandring. Banan var riktigt rolig! Bra avstånd mellan skyltarna, jättefint flyt i hela banan och roliga moment! Det kändes bra! Men när jag tog ut Datcha så kändes inte hon bra, hon kändes loj och seg och inte alls med. Och det var den känsla som vi sedan hade även på banan – loj, segt och som att hon inte riktigt ville vara där. Det är så jobbigt, för jag vet verkligen inte hur jag ska få till det bättre. Känns som att jag testat det mesta men som att ingenting går! Får smida tankenötterna en gång till och se om jag kan pressa ur någon bra idé att prova framöver.

Men, på prisutdelningen så visade det sig (till min stora förvåning) att vi klarat kvalificerat resultat! Och inte vilket som helst, vi lyckades skrapa ihop hela 87 poäng! Helt sjukt!! En 14de placering av 35 startande blev det också – och hela träningsgänget kammade hem kvalificerat resultat! Superskoj var det, med andra ord! Förutom just vår runda då, så var hela dagen på tävlingen riktigt, riktigt skoj!

Fem saker som var bra

* Momenten överlag, men framförallt…
* Stadga i stå, när jag lämnar henne
* Snurrarna åt båda hållen
* Åttans frestelse!
* 270 grader höger

Fem saker att förbättra

* Motivationen och drivet, få till viljan att vara på banan med matte
* Läggandet kan vara lite snabbare
* Snabbare sitt över lag (kommer kanske med motivationen)
* Stå still i honnören hela tiden (hon rörde sig de absolut sista sekunderna)
* Tre-steg-bakåt

Godkända!

Är det fel att ropa: ÄNTLIGEEN! Nej, det är det nog inte!

För knappt ett år sedan tävlade jag och Datcha dubbelt upp i rallylydnadens avancerade klass. Resultaten där var typ.. 46 och 52 poäng. Inte så bra resultat med andra ord. Nu har ett år förflutit och vi har lagt ned massa fokus på högerhandling och motivation på banan.

Det gav resultat!

En femte placering och hela 80 poäng slog vi till med idag! Och då var -10 på ”backa tre steg bakåt” som vi aldrig tränat på att kunna göra i språngmarsch… Åh så stolt och nöjd jag är över min lilla tjockis som höll ut hela banan och jobbade på! Jag tycker inga av de avdrag vi fick var fel, utan de var helt rätt och jag är väldigt nöjd med resultatet! Jag hade önskat lite mer taggad Datcha på planen – men jag tror mattes nerver spelar in lite där. Hon är rätt känslig för det och går lätt ned sig och i rallyn blir jag mycker mer nervös. Jag tror det är för att JAG kan allt. Nu betyder det inte att min hund kan allt. Jag måste släppa den prestationsångesten och bara gå in och köra vårt race så som vi gör i lydnaden!

Fem saker som var bra

* Högerhandlingen! Riktigt, riktigt snyggt och hon jobbade jättefint överlag i högerhandlingen!
* Snurren – apkul, sa Datcha och snurrade fortare än fortast!
* Följsamheten över lag, tyckte hon var superduktig och med mig (om än lite seg) – även språngmarschen!
* Fronten funkade riktigt bra idag! Men vet att vi måste träna vidare på den
* Momenten i sig – det var många, många moment som satt som en smäck utan några problem alls! Av 16 moment var det 6 som vi fick avdrag på vilket betyder att 10 moment var felfria – icke att glömma!!

Fem saker att förbättra

* Framförbytet – måste få till lite bättre flyt i det
* Sitten – lite bättre tempo med rumpan ned
* Backa – måste träna det på båda sidor i olika tempon!
* Stadga i honnören så hon inte börjar nosa, tror det blir svårare om hon får ligga ned faktiskt…
* Följsamheten i slalomet. Fundera: ska jag använda mig av ”tempo” och ”sakta” eller ska hon klara det på ”fot”?

Det är så härligt att årets slit faktiskt har lönat sig! Nu i veckan blir det till att träna fotgående på plan och ladda upp henne igen inför tävlingen nästa helg. Blir nog bara ett rallypass dock då veckan består av massa andra roligheter. Men ett pass kanske är allt som behövs!

Vart är Rallyn på väg?

Diskussionerna på de olika Facebookgrupperna som har med Rally att göra är ofta ganksa välkommenterade. Många har åsikter om många olika saker och jag tycker det är bra att saker diskuteras, att man reflekterar över allt och att saker kommer upp till ytan. Absolut.

Senaste diskussionsämnet är: ”Rallylydnad – en sport för alla?”

Hanna Nilsson har skrivit ett inlägg om detta.

Vad definierar en sport för alla? För min del, är det en sport som alla kan utföra. Gammal, som ung. Stor hund, som liten. För en del andra verkar det däremot betyda, att alla ska klara ett godkänt resultat. Gör man inte det, då är sporten för svår och därmed inte för alla.

Jag håller med Hanna till 100 %. Jag ställer samma frågan: Vad definierar en sport för alla?

A) Att alla förare och hundar, oavsett ålder, kön, handikapp, löptik, krypt osv. kan träna och tävla mot varandra.

B) Att alla ska kunna få kvalificerade poäng (lätt) och gå vidare till nästa klass.

Mitt svar på frågan är A. Jag började med rally för 2,5 år sedan med min första hund någonsin. Det var en perfekt inkörsport för oss och sedan dess har vi börjat med lite allt möjligt. Det har gett oss en bra grund – från att knappt ha någon allmänlydnad (i alla fall långt ifrån den som vi har idag) har rallyn hjälpt oss till att få följsamhet, grunder som sitt, stå och ligg och framförallt: visat mig hundvärlden och tävlingsvärlden.

Vem är jag kan vara bra att veta i detta sammanhang. Vem jag är som hundtränare och tävlingsmänniska. Jag skaffade Datcha som promenadsällskap – ren sällskapsshund. Jag halkade sedan in i hundvärlden och har fastnat för den totalt. Jag älskar att åka till klubben och träna – träffa likasinnade hundnördar och bara prata hund. Jag älskar känslan av när träningen går bra och jag älskar utmaningarna som vi möter tillsammans. Jag älskar att se glädjen i mina hundar när vi tränar och jag älskar känslan av att landa i soffan hemma, helt slut och med två trötta hundar efter en dag på klubben. Men jag tror jag skulle vara en mycket sämre hundtränare om jag inte hade tävlingarna som mål. Tävlingarna ger mig ett konkret mål: i lydnaden är det specifika moment som ska utföras på ett specifikt sätt, ofta i en specifik ordning, med så lite hjälper som möjligt. I rallyn är det en bana som hunden ska kunna hålla ihop på och utföra de moment som kommer när de kommer och på rätt sätt. För att fortsätta på rallyn (som är vad detta inlägg handlar om) så har tävlingarna blivit ett kvitto för mig. Vi kan alla moment. Vi kan inte gå en bana. Jag har fått analysera och fundera på varför och därifrån tagit träningen vidare.

Anledningen till att jag svarar A är att jag älskar att se startlistorna i rallylydnaden för de är så många olika raser. Jag älskar att se banvandringen för det är rätt många olika typer av människor. Och jag älskar att bedöma de tävlande för de har alla olika styrkor. Vissa har snabba hundar och har därför lätt att få felö. Vissa har långsammare hundar och drar på sig några sen och bris. Vissa förare är snabba, vissa tar det lugnt vilket resulterar i olika saker. Men alla får köra och det är på samma villkor för alla. Alla måste jobba bort sina egna brister. Datcha brist är att hon är en lite segare hund = många bris, sen och en del nos. Ellas brister i rallyn är att hon är en snabb hund = en hel del felö när damen rättar till sig i fotposition själv.

Jag älskar olikheten på ekipagen i rallyn och jag ser verkligen att det är det som är en av rallyns starkasta sidor. Jag började med Datcha som en allmänlydnadshund och därför har det nog tagit oss lite längre tid att komma långt. Jag kommer troligen starta Ella om många år och då förhoppningsvis som både Bruks- och Lydnadschampion så hon kommer vara betydligt mer genomarbetad än vad Datcha var men det ger oss andra problem och andra förusättningar.

Jag kan inte säga att B är rätt svar på vad som definierar en sport för alla. Ska alla kunna få godkänt, känns det inte som en sport. Då skulle man lika gärna kunna skippa 70 poängsgränsen och bara säga att om du klarar banan utan att bli underkänd så är du godkänd med kvalificerande poäng. En sport ska utmana – det handlar om tävling och om att prestera. Att våga testa gränser, att se framgångar och leva med motgångar. Det är sport för mig. En sport ska inte vara enkel. För mig betyder inte en enkel sport att den är för alla.

Att elithundar ska ha det lättare – ja, det finns i min mening både rätt och fel i det. Rätt = de är väl genomarbetade (troligen, för att ha kommit så högt i de andra sporterna). Fel = det är så pass genomarbetade att det kan bli problematiskt i rallyn, framförallt vid högerhandlingen. Att utesluta elithundar är för mig otänkbart. Det skulle då innebära att rallyn faktiskt inte är en sport för alla.

Jag håller dock med alla som är oroliga för att rallyn blir en elitsport. Det känns lite som det och jag är personligen lite rädd för mästarklassen. Jag hör ekipage där som är besvikna på sina 96 poäng och i dagsläget kommer jag vara over-the-moon om jag får 70 poäng. Men det känns för mig som en oundviklighet, att det blir lite elit-tänk i den högsta klassen. Jag menar – ingen kommer ju längre? De som är uppe i mästarklass, har tagit RLD M, men ändå vill fortsätta träna Rally – de enda de kan göra är ju att träna för att bli bättre och därigenom troligen få bättre och bättre poäng. Det blir problematiskt inför SM om alla börjar få 100p, men det är väl en anledning till att domarna gör svårare  banor i mästarklassen? Det blir en ond cirkel, det kan jag också se. Men det hör inte så mycket till den här diskussionen tycker jag.

Diskussionen handlar om huruvida rallyn är en sport för alla och vad det innebär. Mitt svar: Rallyn ÄR en sport för alla. Detta innebär att ALLA som vill kan träna. ALLA som vill kan tävla. Men ALLA kan inte få högsta poäng och stå överst på pallen. För att nå dit krävs det TRÄNING. Olika ekipage tränar olika mycket = olika ekipage får olika resultat.

Jag vill avsluta med att säga att dessa tankar är MINA tankar och ingen annans. Mina åsikter, mina funderingar, mina reflektioner. Alla har rätt till sin sida – men för att inte gå lös allt för mycket på facebook ville jag skriva av mig själv. Min blogg är till för att jag ska kunna göra detta och dela med mig av mina tankar och funderingar. Alla har rätt till sina egna. Jag hoppas ingen tar illa vid sig av min text och har ni några frågor får ni gärna kontakta mig på info[at]elisabethsterner.se.

uSM i rally 2013?

Inbjudan och anmälningen till Ungdoms-SM 2013 ligger nu ute. Grenarna som hålls i år är handling, freestyle, HtM och Rallyn. Jag är ju lite sugen på att starta med Datcha men en dagtävling i augusti kanske inte är det smartaste? Skulle då starta i avancerad eftersom det är där vi är startberättigade.

Det skulle vara superkul – framförallt eftersom jag inte är ungdom så länge till. En beslut det tåls att fundera lite på… Om någon mer vill åka med och tävla så blir det snabbt roligare och då kan det nog vara värt att bara prova för att få vara med en gång! Men ja, vi får se.

Rallytävling

9982Idag har varit ytterligare en rallydag. Det börjar bli några styckna under 2013 nu. Idag var lite annorlunda dock för idag var jag skrivare åt Carola på Hölö-Mörkö BKs rallytävling. Hon hade två klasser, båda avancerad med 18 respektive 19 ekipage i varje. Banorna var riktigt roliga och ganska utmanande men som ändå gav möjlighet för duktiga ekipage att få höga poäng (vilket många fick!). Riktigt kul att stå och kunna observera och kika på ekipagen utan att anstränga hjärnan fullt så mycket som jag måste när jag dömer.

Än en gång … jag blev inte ett dugg sugen på att tävla själv. Får hålla ut till augusti/september innan vi kan komma ut på banorna! Har dock insett att vi nog har en del att jobba på ändå som vi ska ta oss an tror jag innan dess.