Etikettarkiv: rally obedience

Att träna två hundar

Det här med att träna två hundar är inte alltid det lättaste. Inte bara för att det innebär dubbelt att hålla koll på när det kommer till moment och kommandon (som jag oftast har samma på båda), utan framförallt för jag tycker det har blivit lätt att en får stå tillbaka lite.

I och med ”problemet” att Ella inte kan vara tyst om hon ligger vid sidan har min taktik blivit = Ella får träna klart (med pauser och allt) – sen tar jag ut Datcha. I början fungerade detta riktigt bra, de var båda duktiga med härlig aktivitetsnivå och hela baletten. Men nu på sistone känns det lite som att Datchas aktivitetsnivå har försvunnit i och med att hon inte har konkurransen. Jag VET att det är det som hjälper mig mycket i träningen med henne (konkurransen) men den existerar inte på samma vis när Ella sitter i bilen.

På sistone har det till och med blivit så att Ella är så mycket roligare att träna än Datcha. Den kan nog bero på att hon är mer peppig, framåt, livlig och igång än vad Datcha är – men också att Datchas träning är så mycket jobbigare, just nu behöver jag egentligen smälla upp en hel mästarbana för att komma åt och träna på det som vi verkligen behöver träna på.

En nackdel som har blivit av detta, att Ella får träna först, är att jag ofta är så trött/hungrig/kall/omotiverad själv när det är Datchas tur att det bara blir rejäl pannkaka av allting.

Och ändå så kan jag inte riktigt träna varannan nu när det är såhär kallt, det blåser ju så man blir helt tokig och Datcha skulle nog frysa rejält om hon var med ute och böts av när Ella tränade. Eller så kanske jag ska prova det, på med täcket och se om hon klarar sig? Får väl köra moment där hon håller sig varm (dvs. inte platsliggning typ, men det gör vi ändå inte). Kan vara värt att prova nästa gång för som det är just nu känns det inte riktigt bra. Det känns som att Datcha får stå tillbaka på tok för mycket, och jag gillar inte det.

Sanningen är ändå att Ella ska tävla om 3 veckor, det ska inte Datcha. Och Datchas träning är jobbigare. Men får ta tag i lite klass 3 träning också så håller vi nog värmen uppe och jag slipper släpa så mycket skyltar hela tiden!

Under dagens träning var Ella grym och Datcha både och. Jag orkar inte riktigt gå in på allt i detalj, men Ella gjorde superfina ingångar (bara för det är det vi skulle träna på…), har enormt sug på rutan, studsade lite väl i fjärren och ett helt okej fritt följ (med nysningar, ska undersöka om hon nyser lika mycket imorgon när vi är inomhus!). Datchas fria följ är bättre idag men inte fullt så bra som jag vill ha det. Det funkade i språngmarsch också! Hon tycker inte att runda saker är jättekul, men det kan vi nog bygga upp på ett par träningspass. Vi gick en mästarbana och momenten sitter – inget snack om saken. En gång sa jag faktiskt till henne att hon fick skärpa sig lite och lyssna (hon var helt inne i sin värld och vindade rejält på jagvetintevad), och efter det skärpte hon till sig rejält! Ska fortsätta nöta med externbelöning och lära henne att den finns i väskan så kan vi använda den på tävling också. Men hon hade en fin uthållighet när vi gick de 16 momenten som jag ställde upp idag med externbelöning, vilket var härligt att se!

Räddade bilder

Förmiddagen spenderades i kyrkan tillsammans med Josefin då Johannas otroligt fina son Joel skulle döpas. Det är något lite magiskt med att vara i kyrkan och lyssna på Gudstjänst. Det är väldigt sällan som jag är i kyrkan. Dopet var väldigt, väldigt fint och det var så kul att få träffa Johanna och Josefin igen! Det är på tok för sällan!

Efter dopet och fikat begav jag och tjejerna oss till UBK för lite träning. Stina och Trolla var där också och ställde upp en rallybana som jag och Datcha körde två varv. På banan blev högerhandlingen inge bra, men utanför så är den riktigt fin. Måste, MÅSTE, börja träna på banor på riktigt. Hennes fria följ börjar som sagt bli riktigt fint och ställandet i inkallningen är på gång det också.

Ella fick göra lite allt möjligt och var riktigt taggad idag. Hon fick vara sist ut och skötte sig rätt bra i bilen. Taggad lite tjej då! Lite fritt följ, lite hopp, lite saktagående (där sista sträckan VAR SÅ SJUKT BRA), lite skall, lite inkallning med ställande och lite fotposition. Ja, lite allt möjligt och hon var superduktig på det mesta! Så lätt och rolig att träna.

Jag filmade en hel del men när jag kom hem och skulle lägga över bilderna så la den över ett 20-tal, sen funkade inte mer. Jag vet inte vad som hände, men av någon anledning så funkade det inte. Fick en hel del tips, men tillslut fick jag tips om ett program som funkade! Så kunde jag rädda i alla fall dagens bilder, men tyvärr inte filmerna. Jaja, får träna nån mer gång och filma för att kunna utvärdera!

Godkända!

Är det fel att ropa: ÄNTLIGEEN! Nej, det är det nog inte!

För knappt ett år sedan tävlade jag och Datcha dubbelt upp i rallylydnadens avancerade klass. Resultaten där var typ.. 46 och 52 poäng. Inte så bra resultat med andra ord. Nu har ett år förflutit och vi har lagt ned massa fokus på högerhandling och motivation på banan.

Det gav resultat!

En femte placering och hela 80 poäng slog vi till med idag! Och då var -10 på ”backa tre steg bakåt” som vi aldrig tränat på att kunna göra i språngmarsch… Åh så stolt och nöjd jag är över min lilla tjockis som höll ut hela banan och jobbade på! Jag tycker inga av de avdrag vi fick var fel, utan de var helt rätt och jag är väldigt nöjd med resultatet! Jag hade önskat lite mer taggad Datcha på planen – men jag tror mattes nerver spelar in lite där. Hon är rätt känslig för det och går lätt ned sig och i rallyn blir jag mycker mer nervös. Jag tror det är för att JAG kan allt. Nu betyder det inte att min hund kan allt. Jag måste släppa den prestationsångesten och bara gå in och köra vårt race så som vi gör i lydnaden!

Fem saker som var bra

* Högerhandlingen! Riktigt, riktigt snyggt och hon jobbade jättefint överlag i högerhandlingen!
* Snurren – apkul, sa Datcha och snurrade fortare än fortast!
* Följsamheten över lag, tyckte hon var superduktig och med mig (om än lite seg) – även språngmarschen!
* Fronten funkade riktigt bra idag! Men vet att vi måste träna vidare på den
* Momenten i sig – det var många, många moment som satt som en smäck utan några problem alls! Av 16 moment var det 6 som vi fick avdrag på vilket betyder att 10 moment var felfria – icke att glömma!!

Fem saker att förbättra

* Framförbytet – måste få till lite bättre flyt i det
* Sitten – lite bättre tempo med rumpan ned
* Backa – måste träna det på båda sidor i olika tempon!
* Stadga i honnören så hon inte börjar nosa, tror det blir svårare om hon får ligga ned faktiskt…
* Följsamheten i slalomet. Fundera: ska jag använda mig av ”tempo” och ”sakta” eller ska hon klara det på ”fot”?

Det är så härligt att årets slit faktiskt har lönat sig! Nu i veckan blir det till att träna fotgående på plan och ladda upp henne igen inför tävlingen nästa helg. Blir nog bara ett rallypass dock då veckan består av massa andra roligheter. Men ett pass kanske är allt som behövs!

Projekt: Rally-Datcha del 3

Det blir en hel del rally  nu för Datcha! Idag var vi ute hos Elisabet och tränade på hennes fina tomt. Vi var totalt sex, fast Tarja åkte hem lite tidigare.

Elisabet hade ställt upp en avancerad bana som vi kunde gå. Den var lite utmanande för avstånden var inte de längsta (jag gör generellt banor med väldigt stora avstånd) vilket gjorde det till en perfekt utmaning för oss!

Dagens upplägg:

* Fundera igenom rutinerna innan vi går in på banan. Gör de så tävlingslikt som möjligt. Träna lite fotgående med koppel, gå i fot fram till starten. Koppla loss, ge en godis, gå lite mer fot och gå sen in på plan.

* Börja banan med att ignorera skyltarna – gå bara och belöna om/när hon är med

* Om det går bra så fortsätt med att utföra momenten och belöna på många olika ställen

* Fortsätt ladda snurren och stå

Hur gick det?

* Rutinerna känns riktigt bra. Hon är med och börjar bli mer med på vad det är vi ska göra. Det blir lite annorlunda rutiner mot lydnaden vilket är bra. Det blir tydligt för henne vad som händer och det känns som rutiner som kan komma att fungera även på tävling.

* Vi började bra. När vi kom till hoppet (skylt nr 3 om jag minns rätt) valde jag att ta det och belöna efter det, men hon var med från början. Jag tänkte på att gå målmedvetet och säkert och hon köpte det hela och hängde på med fin attityd.

* Momenten satt riktigt bra! Jag jobbade på att belöna på olika ställen och jag känner nog att jag lyckades med det. De två moment vi hade problem med var 8ans frestelse (med högerhandling) och tre-steg-bakåt (med högerhandling). Åttan blev hon rejält distraherad så vi ska nog lägga lite träning på att belöna upp kontakten vid detta moment. Tre-steg-bakåt hade hon mest svårt för att det var i högerhandlingen. Tror jag kanske trampat för mycket på henne just i högerhandlingen och att hon därför flyr undan lite. Ett par lyckade pass med det så tror jag inte det ska vara så stora problem.

* Att ladda momenten fungerar riktigt bra. Snurren tycker hon är superkul. Enda gången hon inte fick bollen efter detta moment var när Elisabet filmade oss.

Övriga reflektioner efter att ha sett filmen är att vi ska lägga tid på att belöna sättandena. De är rejält sega nu och kan lätt kosta oss en massa onödiga avdrag, beroende på domare. Jag tror att det är relativt ”lätt-åtgärdat”, om vi lägger fokus på att gå korta sträckor med många halter och verkligen belönar när hon sitter med rumpan i backen kan det nog bli bättre.

Om knappt två veckor är det tävling. Vi håller tummarna för att det är relativt dåligt väder – alltså inte strålande sol och jättevarmt – eller hur?

Vart är Rallyn på väg?

Diskussionerna på de olika Facebookgrupperna som har med Rally att göra är ofta ganksa välkommenterade. Många har åsikter om många olika saker och jag tycker det är bra att saker diskuteras, att man reflekterar över allt och att saker kommer upp till ytan. Absolut.

Senaste diskussionsämnet är: ”Rallylydnad – en sport för alla?”

Hanna Nilsson har skrivit ett inlägg om detta.

Vad definierar en sport för alla? För min del, är det en sport som alla kan utföra. Gammal, som ung. Stor hund, som liten. För en del andra verkar det däremot betyda, att alla ska klara ett godkänt resultat. Gör man inte det, då är sporten för svår och därmed inte för alla.

Jag håller med Hanna till 100 %. Jag ställer samma frågan: Vad definierar en sport för alla?

A) Att alla förare och hundar, oavsett ålder, kön, handikapp, löptik, krypt osv. kan träna och tävla mot varandra.

B) Att alla ska kunna få kvalificerade poäng (lätt) och gå vidare till nästa klass.

Mitt svar på frågan är A. Jag började med rally för 2,5 år sedan med min första hund någonsin. Det var en perfekt inkörsport för oss och sedan dess har vi börjat med lite allt möjligt. Det har gett oss en bra grund – från att knappt ha någon allmänlydnad (i alla fall långt ifrån den som vi har idag) har rallyn hjälpt oss till att få följsamhet, grunder som sitt, stå och ligg och framförallt: visat mig hundvärlden och tävlingsvärlden.

Vem är jag kan vara bra att veta i detta sammanhang. Vem jag är som hundtränare och tävlingsmänniska. Jag skaffade Datcha som promenadsällskap – ren sällskapsshund. Jag halkade sedan in i hundvärlden och har fastnat för den totalt. Jag älskar att åka till klubben och träna – träffa likasinnade hundnördar och bara prata hund. Jag älskar känslan av när träningen går bra och jag älskar utmaningarna som vi möter tillsammans. Jag älskar att se glädjen i mina hundar när vi tränar och jag älskar känslan av att landa i soffan hemma, helt slut och med två trötta hundar efter en dag på klubben. Men jag tror jag skulle vara en mycket sämre hundtränare om jag inte hade tävlingarna som mål. Tävlingarna ger mig ett konkret mål: i lydnaden är det specifika moment som ska utföras på ett specifikt sätt, ofta i en specifik ordning, med så lite hjälper som möjligt. I rallyn är det en bana som hunden ska kunna hålla ihop på och utföra de moment som kommer när de kommer och på rätt sätt. För att fortsätta på rallyn (som är vad detta inlägg handlar om) så har tävlingarna blivit ett kvitto för mig. Vi kan alla moment. Vi kan inte gå en bana. Jag har fått analysera och fundera på varför och därifrån tagit träningen vidare.

Anledningen till att jag svarar A är att jag älskar att se startlistorna i rallylydnaden för de är så många olika raser. Jag älskar att se banvandringen för det är rätt många olika typer av människor. Och jag älskar att bedöma de tävlande för de har alla olika styrkor. Vissa har snabba hundar och har därför lätt att få felö. Vissa har långsammare hundar och drar på sig några sen och bris. Vissa förare är snabba, vissa tar det lugnt vilket resulterar i olika saker. Men alla får köra och det är på samma villkor för alla. Alla måste jobba bort sina egna brister. Datcha brist är att hon är en lite segare hund = många bris, sen och en del nos. Ellas brister i rallyn är att hon är en snabb hund = en hel del felö när damen rättar till sig i fotposition själv.

Jag älskar olikheten på ekipagen i rallyn och jag ser verkligen att det är det som är en av rallyns starkasta sidor. Jag började med Datcha som en allmänlydnadshund och därför har det nog tagit oss lite längre tid att komma långt. Jag kommer troligen starta Ella om många år och då förhoppningsvis som både Bruks- och Lydnadschampion så hon kommer vara betydligt mer genomarbetad än vad Datcha var men det ger oss andra problem och andra förusättningar.

Jag kan inte säga att B är rätt svar på vad som definierar en sport för alla. Ska alla kunna få godkänt, känns det inte som en sport. Då skulle man lika gärna kunna skippa 70 poängsgränsen och bara säga att om du klarar banan utan att bli underkänd så är du godkänd med kvalificerande poäng. En sport ska utmana – det handlar om tävling och om att prestera. Att våga testa gränser, att se framgångar och leva med motgångar. Det är sport för mig. En sport ska inte vara enkel. För mig betyder inte en enkel sport att den är för alla.

Att elithundar ska ha det lättare – ja, det finns i min mening både rätt och fel i det. Rätt = de är väl genomarbetade (troligen, för att ha kommit så högt i de andra sporterna). Fel = det är så pass genomarbetade att det kan bli problematiskt i rallyn, framförallt vid högerhandlingen. Att utesluta elithundar är för mig otänkbart. Det skulle då innebära att rallyn faktiskt inte är en sport för alla.

Jag håller dock med alla som är oroliga för att rallyn blir en elitsport. Det känns lite som det och jag är personligen lite rädd för mästarklassen. Jag hör ekipage där som är besvikna på sina 96 poäng och i dagsläget kommer jag vara over-the-moon om jag får 70 poäng. Men det känns för mig som en oundviklighet, att det blir lite elit-tänk i den högsta klassen. Jag menar – ingen kommer ju längre? De som är uppe i mästarklass, har tagit RLD M, men ändå vill fortsätta träna Rally – de enda de kan göra är ju att träna för att bli bättre och därigenom troligen få bättre och bättre poäng. Det blir problematiskt inför SM om alla börjar få 100p, men det är väl en anledning till att domarna gör svårare  banor i mästarklassen? Det blir en ond cirkel, det kan jag också se. Men det hör inte så mycket till den här diskussionen tycker jag.

Diskussionen handlar om huruvida rallyn är en sport för alla och vad det innebär. Mitt svar: Rallyn ÄR en sport för alla. Detta innebär att ALLA som vill kan träna. ALLA som vill kan tävla. Men ALLA kan inte få högsta poäng och stå överst på pallen. För att nå dit krävs det TRÄNING. Olika ekipage tränar olika mycket = olika ekipage får olika resultat.

Jag vill avsluta med att säga att dessa tankar är MINA tankar och ingen annans. Mina åsikter, mina funderingar, mina reflektioner. Alla har rätt till sin sida – men för att inte gå lös allt för mycket på facebook ville jag skriva av mig själv. Min blogg är till för att jag ska kunna göra detta och dela med mig av mina tankar och funderingar. Alla har rätt till sina egna. Jag hoppas ingen tar illa vid sig av min text och har ni några frågor får ni gärna kontakta mig på info[at]elisabethsterner.se.