Jag vet faktiskt inte riktigt hur länge jag längtat efter att få delta på ett U-SM.
Jag valde att inte starta för två år sen, då jag aldrig trodde Datcha skulle klara att tävla i den värmen. Jag orkade inte förra året när jag själv var arrangör. Så i år var det dags! Jag velade dock fram till sista sekund på om jag skulle anmäla mig eller inte. Var det värt det? Tillslut anmälde jag mig ändå; Ella till lydnadsklass 3, Datcha till mästarklass och freestyleklass 1.
Veckorna fram mot USM blev det inte mycket träning, så mina förväntningar var inte så stora när vi åkte ned. Klockan 06.00 på fredagen packade jag in tjejerna och körde mot Göteborg. En liten 
powernap på vägen, och framåt 11:30 var vi framme. Veterinären gick bra och båda två fick okej-stämpel. Freestylen skulle gå första dagen, men jag hade bestämt mig för att stryka oss från den då vi inte hade något program vi kunde köra.
Fredagen spenderades sen minglandes på området. Kollade på invigningen och på alla härliga UHU ekipage (och andra) som körde freestyle och htm. Ångrade mig lite att vi strykt oss, men framförallt ångrade jag att jag anmält till freestyle och inte HtM. Det hade varit så kul! Men men, ingen idé att gråta över spilld mjölk.
Lördag morgon började med samling 8:00 för lydnadsklass 3. Sen blev det gruppmomenten som jag var lite nervös inför då vi inte riktigt tränat på dem på rätt länge. Men de gick riktigt bra båda två! Hon hade inte hakan i backen, men vi fick ändå tia på båda momenten så det kändes som en stabil start! Efter en liten stund sen var det dags för vårt program.
Ja, vad ska man säga. Fria följet kändes inte bra och det ser inte så bra ut. Jag upplever henne som oengagerad och att hon inte tycker att det är så kul egentligen. Båda i känsla och hur det ser ut. Sättandet är som vanligt lite segt, men hon genomför det. Inkallningen var jag riktigt nöjd med! Ja, det är lite ojämt tempo men hon kom i galopp mycket längre än vad hon brukar och hon ställde sig fint! Jag skulle kunna klaga lite på rutan för det kanske inte är precis som jag vill, men jag är riktigt glad över hur fin den faktiskt är! Sen kom det momentet som jag fasat som mest för… hopp apport. Det var länge sen hon gjorde det ens okej, så att hon gör det SÅDÄR fint! Det var helt otroligt!! Det gjorde att jag hamnade lite i ett lyckorus inför alla andra momenten som var kvar. Metallapporten gick helt som förväntat – hon tycker den är äcklig och att man därmed inte kan springa in med den. Vittringen har hon varit väldigt stabil på – i alla fall när det kom till avsöket. Kom på veckan innan att vi inte tränat något avlämnade alls så körde ett kort pass med det. Är så glad med den utdelningen allt givit i momentet! Hon har nog aldrig gjort så fin vittring! Sista momenten var fjärren som vanligt och den har gått SUPERBRA de senaste månaderna. Såklart skulle vi därför halka in lite igen i våra gamla vanliga problem. Ett dubbelkommando på stå – men annars absolut ingenting att klaga på!
Efter några timmar kom resultatet som visade att vi gått upp i ledning med 282,5 poäng! Jag kunde inte tro mina ögon! Mina konkurrenter är personer som jag verkligen ser upp till och tycker är riktigt, riktigt grymma. Jag trodde aldrig jag skulle kunna konkurrera mot dessa – och nu gick vi upp i ledning!?
Mitt i allt var det dags att ladda om för Datchas start i mästarklass…
Jag är riktigt, riktigt stolt över vår prestation! Den -10 vi fick på backa-tre-steg visste jag att vi skulle få. Hon kämpade rejält med godiset i åttan tidigt i banan och i övrigt gjorde hon så otroligt många fina moment! Kunde inte vara stoltare över blandrasen! I honnören sen tappade jag lite fokus och orkade inte riktigt hålla i hela vägen vilket gjorde att hon nosade snabbt. Det tog många timmar sen innan vi fick resultatet och då visade det sig att vi hamnat en poäng bakom 3an. Så på en fjärdeplats. Surt, men hey – vi kom fyra av 16 ekipage! Vi har nästan aldrig placerat oss så bra PLUS att vi slog vårt personbästa! Kanske ska bli en SM-satsning med blandrasen? Jag är framförallt så nöjd med högerhandlingen – att hon höll ihop så fint och att vi hade så KUL på banan!
När den starten var klar så var vi färdigtävlade för lördagen. Vi minglade vidare med vänner, kikade på rallyn när ett par UHU-are körde och bara njöt av hela atmosfären. På kvällen ansvarade UR för ett firande av SHU som fyller 40-år i år och vi lekte lekar, åt muffins och chips och hade det riktigt trevligt! Det blev åter igen en sen kväll innan vi åkte hem till Anna för att sova.
Söndagens samling var 8:15 och i och med att jag hade ledningen sen dagen innan gick vi ut som sista start. Åter igen började vi med platsmomenten och åter igen satte vi två tior på dessa. Sen blev det väntan och jag tror aldrig jag varit så nervös som jag var då! När trean, som är en vän, körde gick jag och hämtade Ella. Jag ville inte se hur det gick för dem – tvåan hade nollat båda platsmomenten så det kändes som att det stod mellan mig och Cecilia. När hon och Joy kom av planen (och hade belönat) så kom hon fram till mig. Jag ville inte veta hur det hade gått, men Cecilia hann berätta att de hade nollat och att vi därmed var ännu närmare en vinst. Av tvåans, Michelle och Kellies, program så såg jag inte så mycket. Nervositeten var väldigt, väldigt stor och det var så skönt att tillslut få gå in på plan och köra vårt program.
Känslan i det fria följet var inte den bästa. Det kändes som att hon inte alls var med, kändes nästan pinsamt! Men när jag kollat på filmen så finns det fina bitar! Tror de där två stegen bakåt är de bästa vi gjort. Det är där i helt om marsch efter språngmarschen som hon stannar upp och väntar in mig… Och sen tappar hon i fokus! Framförallt i långsam marsch. Måste nog peppa upp den lite… Sättandet är som vanligt lite segt, men annars stabilt som alltid. Angående inkallningen kan jag inte annat än hålla med domaren. Tycker också det är ojämt tempo och en rätt dålig ingång, men det är problem som vi jobbar med. I rutan älskar(!) jag hur hon kollar efter bollen. ”Nähä, den låg inte där idag heller”. Sötaste lilla bus! Hon är så himla fin och stabil i rutan och inkallningen kan jag inte klaga på! Så duktig hon är! Hopp-apporten hade ju varit ett problem länge, och med gårdagens vinst i momentet (att hon faktiskt gjorde det) i minnet så var jag lite nervös. Tänk om hon gick tillbaka till att göra så som hon gjort för en vecka sen? Men när hon sprang ut och inte såg apporten blev jag nervös på ett annat sätt. Hon sprang nämligen istället och kollade in den enda maskrosen på plan. När den inte visade sig vara en apport, sprang hon vidare, hittade den riktiga apporten och kom sedan i full fart. Så duktig! Jag är så otroligt nöjd över det! Metallen gick precis som den alltid gör så inget chockerande där. Vi jobbar vidare med farten helt enkelt. Det var ändå skönt att hon inte reagerade mer på att den var fyrkantig snarare än rund. Känns som att hon fått en fix idé med metallen som vi nog ska råda bot på! I vittringen sen gillar jag skarpt hennes fokus på tävlingsledaren! Jag älskar också hennes avsökningen (börjar alltid från vänster) och hon är så trygg och säker i avsöket. Tråkigt med travstegen på slutet, men det har inte varit prioriterat i träningen helt enkelt. Vid det här laget hade jag vunnit i mitt huvud. Jag var så glad att jag inte riktigt lyckades samla varken mig eller henne inför fjärren och jag glömde därför göra de förberedelser som jag alltid gör. Och resultatet visade sig direkt. Att vi fick avdrag för DK är soklart, men att hon rör sig fram och tillbaka… Vet inte riktigt om domaren har sett låsta fram förut. För visst, hon flyttar sig fram mer än jag vill – men hon rör inte framtassarna fram och tillbaka. Men hey – vi klarade hela programet utan nollor och det betydde att vi VUNNIT LYDNADSKLASS 3 PÅ UNGDOMS SM 2015!
Det blev ett riktigt bra avslut på en fantastisk helg att få gå upp på pallen och ta emot priser och applåder för vår prestation! Och tänk – vilken otroligt fantastiskt fin och jämn hund jag har! Vi har våra delar vi måste träna på (Ella ska tex övertygas om att galopp funkar med alla apporter, och matte ska träna på att inte sluta jobba bara för att vi nått målet) men vi är också sjukt fantastiska ihop! Att prestar på runt 280 poäng i klass tre, två dagar i rad, utan nollor och med en glädje – det är helt fantastiskt!
U-SM markerade lite slutet på sommaren för mig. Under senaste veckan har jobbet dragit igång mer på riktigt, imorgon kommer eleverna. U-SM var ett stort träningsmål för mig under våren och sommaren, och nu när det ligger bakom oss kan jag ställa om och fokusera framåt mot spännande saker under hösten! För Datchas del blir det nog hinderträning i agility, eventuellt freestyle och htm och kanske en start i lydnadstrean igen. För Ella blir det fullt fokus på högre spår, elitlydnaden och eventuellt MT. Och det är bara var som händer i hundlivet, resten av livet rullar på också och även där finns många spännande saker på gång! Tills vidare njuter jag till fullo av minnet av ett underbart första, och sista, U-SM som tävlande!
