Etikettarkiv: Rasmästerskap

Mot Rasmästerskapet!

Den 5-7 september är det Rasmästerskap för Svenska Australian Shepherdklubben i Håverud. Min plan är att då starta högre spår, men för att få till det gäller det att vi nog börjar träna lite mer. Som vanligt för att samla mina tankar, tänkte jag skriva ned vad vi behöver göra och hur vi ligger till inför klassen.

IMG_7591

Fritt följ

Börjar kännas bättre. Är helt klart ett av de momenten som jag kommer pilla lite i, men där det inte är någon direkt prioritering. Det viktiga blir framförallt att börja träna tävlingsmässigt och inte tappa fokus då utan det ska vara jättehäftigt att gå fot tävlingsmässigt. Högersvängar och vändningar ligger också på pill-listan och att jag ska få till rätt tempo som passar oss. Egentligen är det inget nytt i detta momentet för oss, utan bara att träna vidare.

Inkallande med ställande

Här måste vi nog lägga vårt största krut. Få till tekniken och framförallt att hon kan stanna i inkallningen. Stadga när jag lämnar och fart i första delen är ofta inget problem, det är att få till det där ställandet som är en rejäl utmaning för oss.

Framåtsändande

Här känner jag att vi börjar komma en bra bit på vägen! Det som gäller nu är att dels träna på att söka upp gruppen, och dels att bryta av och kunna fortsätta framåt i lugnt tempo. Även inkallningen och ingången ska vi lägga lite krut på. Och såklart – att kedja ihop hela momentet.

Krypandet

Tekniken är inte optimal och hon går ibland upp en hel del med armbågarna så det måste vi träna på. Men jag tycker hon börjar ha uthålligheten och ett rätt bra fokus i momentet. Avbrottet ska inte vara några problem, bara vi lägger in och tränar på det lite så ska det nog fixa sig det också.

Skall

Känns som ett av de säkrare momenten. Träna på att klara det med kommendering och framförallt att kunna vara tyst. Inte alltid så lätt! Hon skiftar i alla fall inte så ofta position, även om hon gärna flyger med framtassarna för hon tar i så mycket.

Tungt föremål

4kg känns långt borta, mycket för att jag inte vill att hon ska bära så mycket när hon inte är tränad för det. Just nu jobbar vi med 2kg och det funkar riktigt bra! Blir till att traggla vidare och göra det riktigt häftigt!

Hopp över hinder

Har aldrig provat att hoppa direkt på 85cm, men överlag är hoppet en av våra paradgrenar. Det gäller att underhålla det bara och inte glömma bort det, men känner inte just nu att det är så illa med detta momentet.

Platsliggande

Själva platsliggningen känner jag är helt okej och att det funkar rätt bra. Jag vill bara träna mer på skotten så hon verkligen är superduper trygg i det hela och inte känner sig ett dugg orolig.

Uppletande

Detta har vi varit rätt dåliga på att träna. Hon brukar alltid hitta föremålen, men jag vet inte exakt hur lång tid det tar alla gånger eller vilken teknik hon har. Kanske ska prova lite mer tävlingsmässigt och ta tid för att kolla av hur vi ligger till.

Uppletande av spår

Jag tycker hon letar bra! Hon har inte världens racerfart ut, utan tar det lite lugnt men det gör ju också att hon aldrig hitills har gått över spåret. Sen har hon tagit fel håll, men jag tror på mängdupplevelsen av att ta upp spåret rätt och att det kommer hjälpa henne att välja rätt i framtiden.

Spår

I spåret ligger just nu fokus på tempo och motivation. Det har varit lite dåligt med det, men jag upplever att desto mer vi spårar – desto mer motivation och därmed bättre tempo får hon. Så jag kör vidare på den taktiken! Varierar med längd och liggtid och föremål i spåret med målet bättre motivation.

Aussiemästare

Alltså jag dör. Jag kan fortfarande inte riktigt fatta vilken otrolig helg vi har haft. Det har varit härlig stämning, häftiga hundar, trevliga människor, bra väder, bra mat, bra boende, fantastiska omgivningar och till råga på allt det: drömlikt resultat. Men för att ta det hela från början…

Fredagen började med att jag packade mina väskor och åkte hem till Lovisa. Runt 10:30 åkte vi från Ultuna mot Håverud för helgens äventyr. Ca fem timmar, en lunch paus och en glasspaus senare rullade vi in vid The Visitor i Håverud. Vi checkade in, betalade rum och mat, bar upp väskorna och bäddade innan vi hoppade in i bilen igen och åkte till IP:n där kvällens lydnadstävlingar låg. Varken jag eller Lovisa skulle tävla, men vi kände en del ekipage som ställde upp i kampen om årets aussiemästare i lydnad.

För egen del följde jag Stina & Trolla i Elit, Hélena och Nova i klass III och Åsah och Rusa i klass II. Det var riktigt kul att få träffa på lite El Merinare och se otroligt duktiga ekipage på lydnadsplanen – lite extra häftigt var ändå Mia och Lyxas lydnad, så otroligt samspelta och ett fruktansvärt häftigt program!

Jag vill passa på att säga stort grattis till Åsah och Rusa som rodde hem ett förstapris i klass II med ett superfint program!

Kvällen fortsatte med mysig middag tillbaka på The Visitor med alla El Merinare (utom Silva som socialiserade sig med några andra) och Marie och Stina. Sen kväll, i alla fall med tanke på hur tidigt vi skulle upp dagen efter.

lördagen var det samling kl 07:00 på tävlingsplanen. Jag och Lovisa skippade att rasta hundarna och äta frukost innan – det var bara upp, packa och åka dit. Det blev lottning av samtliga klasser innan vi fick vänta en stund för lydnaden att dra igång. Appellklasserna körde först innan det blev dags för mig och Ella. Både Lovisa och Marie körde i appellen och gjorde riktigt fina program med en hel del fina poäng!

När det blev min och Ellas tur är jag fortfarande fascinerad över hur fint hon höll ihop. Jag har känt att hon varit väldigt störningskänslig på sistone och inte alls med mig som hon brukar så jag hade inga som helst förväntningar på lydnaden.

Här är filmen och kommentarer:

LINFÖRIGHET
7 (sitter sent, ngt långt fram, extra komamndo, ngt långt fram, vid sväng)
7 (sakta sitt, ojämn pos. Långt fram i språng, stor sväng).

Jag kan inte annat än hålla med domarna. Hon går riktigt fint i början med fin kontakt och skaplig position, men efter halv vill hon göra framförgående och jag känner hela tiden hur hon drar framåt.

FRAMFÖRGÅENDE
6 – nos, stretar, nos, vänder upp mot förare
6,5 – nosar, stretar, extra kommando, förare nästan ikapp

Stretar vet jag inte riktigt om jag håller med om – jag tycker hon går fint längst ut i kopplet men det kan ju vara för att jag kände hur det kändes i kopplet också. Men nosar och resten, helt rätt. Jag vet inte riktigt vad som hände där på slutet när hon vänder om till mig?! Det har typ aldrig hänt… Glad att vi fick betyg i alla fall!

PLATSLÄGGANDE
8,5 – ngt sakta
8,5 – ngt sakta ned

Ja.. jag håller inte med. Jag är supernöjd med Ella som bara försvinner från mitt synfält när jag kommenderar ligg! Jag tycker hon är superduktig och at the end of the day – det är väl ändå det viktigaste? Älskar det läggandet!!

INKALLANDE
9,5 – bra tempo, avslut
10 – snyggt!

Även om avsluten har blivit mycket, mycket bättre så ser jag hur man kan dra för det. Lite väl vid i avslutet helt enkelt och något vi får jobba vidare med i framtiden. Stina påpekade också att hon har ett väldigt roligt sätt att springa på när hon flyger fram, hon tar ju inte i riktigt som hon kan göra när hon springer utan hon flyger mer…

KRYPANDE
0 – hög bak, stannar upp, går upp
0 – luftar, stannar upp uppe

Jag är så stolt över hur långt hon kunde krypa ändå och den fina tekniken hon har! Vi har inte tränat kryp länge och jag var säker på att vi skulle 0a momentet. Jag trodde bara att vi skulle 0a det mycket, mycket tidigare och inte på typ.. sista steget.  Det som händer på slutet är att när hon är på väg upp så säger jag ”ligg” för att hon ska hålla sig nere, varpå hon lägger hakan i backen och ligger stadigt. När jag då säger ”kom” reser hon sig helt och hållet. Jaja, inte mycket att göra åt förutom att träna vidare! Bitvis riktigt, riktigt fin teknik tycker jag!

APPORTERING
10 – sent avslut
10

Jag har inget att säga förutom att jag är så STOLT över hur väl hon utförde apporteringen! SÅ SNYGGT!!

HOPP
9,5
10

Haha alltså… tusan vad långt bort jag stod! Men hon fick rejält med sats och hoppade riktigt fint, stadigt sättande och fint hopp tillbaka. Så himla duktiga av lilla bus!

Förutom alla momenten i sig som jag tycker hon utförde otroligt, otroligt bra så är jag så stolt över att hon inte distraherades av den andra klassen på andra sidan planen. De var rätt nära med inkallningar och allt möjligt, men Ella brydde sig inte ett dugg om dem utan jobbade superduperfint med mig!

Senare på dagen sen blev det dags för platsliggning, budföring och stege för samtliga klasser.

PLATSLIGGANDE M SKOTT
7
7

Jag fick inga kommentarer på varför jag fick 7 men ja… hon nosade lite och framåt 4:50 så sträckte hon lite på rumpan så det är inte så konstigt. MEN!!! Hon låg i FEM minuter, FYRA skott och TVÅ hundar som reste sig. Det är inte illa för att vara mitt busiga lilla bus!

BUDFÖRING
0
0

Haha ja jag vet verkligen inte vad som händer här. Jag kör på teorin att hon var trött. Hälsar fint på Mackan som var mottagare, går bort till andra sidan av planen och ställer upp och säger ”Var är marschen?” igen och Ella hittar henne inte med blicken. Peo kommenderar ”Sänd hunden” och Ella tittar bakåt. Jag väntar, och när hon tittar framåt säger jag ”MARSCH!” varpå hon springer BAKÅT. Tokiga lilla knäpphund!

Efter den dagen var både förare och hundar rätt möra och trötta i kroppen. När resultaten senare på kvällen kom upp på tavlan visade det sig att vi lyckats skrapa ihop 207,25 poäng. Som den nörd jag är räknade jag ut att ett snitt på 8,5 på spåret och påsläppet otroligt nog skulle räcka till uppflyttning. Men nej, det kunde ju inte vara sant för min enda önskan var att komma runt spåret.

Under lördagskvällen bjöds det på Thaibuffé som var otroligt god innan de flesta nog tassade hem ganska tidigt och somnade – i alla fall vi i vårt rum. Hundarna sov mycket bättre natt två (kanske för de fick sova i sängen?) vilket gjorde att även mattarna kunde sova mycket bättre.

Söndagen började med samling igen kl 07:00 men denna gång vid restaurangen. Ny lottning inför spåret där jag och Ella drog nummer 1. Lägre skulle köra på en gång, så det blev till att hoppa in i bilarna och åka iväg på en gång. Efter vad som kändes en evighet släppte Åsah av mig vid mitt spår och åkte vidare. Domarna slöt upp och även start nr 2 hade sitt spår på samma ställe. En liten stund efter 08:00 kom tävlingsledare och ledde oss till spåret och jag kunde sela på Ella och vi begav oss ut.

Ella var rejält taggad på spåret! Satt och pep när vi väntade och var superivrig att få komma iväg. Jag var noga med att hålla fast vid mina rutiner när vi gav oss ut. Drog på henne selen med linan och tog på mig handskarna. Tog tag i selen och ledde henne mot påsläppet. Hela vägen fram sa Ella ”HÄR ÄR SPÅRET MATTE” men jag hejdade henne och höll i selen. I vanliga fall brukar vi stanna upp, jag släpper selen för att lugnt kunna ta linan och sen säga ”spåra” innan hon travar iväg. Idag hann jag knappt fånga linan innan tuff-tuff-tåget-Ella gett sig ut i spåret. Superfint tempo, trav med nosen lågt i marken for hon ut. Efter en liten stund stannade hon upp och kollade av ett ställe, men vid det laget hade domarna redan försvunnit.

Att spåra är ju hur härlig som helst på tävling! I alla fall när det går, det vill säga. Ingen nervositet, inga som kollar på. Bara jag och min hund i skogen. Precis innan påsläppet hade jag slagit på runkeeper för att kunna hitta tillbaka OM vi skulle gå vilse. Tuff-tuff-Ella jobbade vidare och tog sig stadigt vidare. Matte fick ibland springa lite och hon hade fint tryck i linan. Det dröjde ett tag till den första pinnen vilket gör att jag tror vi missade det egentligen två första pinnarna, för därefter kom de ganska tätt. Hon tog dem riktigt fint och markerade och jobbade sedan ivrigt vidare. Vi som aldrig gått ett spår som lyckats på mer än 500-600m! En pinne, två pinnar… Helt plötsligt hade vi fem pinnar och jag såg vägen. Slutet var nära! När Ella tog sista pinnen skrek jag av glädje och kom först sen på mig att ropa ”VI ÄR FRAMME!” men jag tror att mottagaren redan hade hört oss. Ella fick resterande godiset från de korvarna jag hade i fickan plus en korv av mottagaren.

6 pinnar in betydde 8 – 8 på spåret. Men hur hade det gått på upptaget? Jag kollade snabbt appen på telefonen som avslöjade att en 9a eller 10a på upptaget och vi skulle vara uppflyttade. Än så länge – too good to be true så jag trodde verkligen inte det skulle kunna vara sant.

Jag var hemma runt 9 och spenderade sedan dagen med att fixa lunch, packa, prata med nya bekantskaper och vänta in Lovisa som varit i söket och tävlat (med 10-10 på söket – SÅ JÄVLA GRYMT!!) och sedan figgat.

Sen följde en låååång väntan. Efter kl 15 var prisutdelningen äntligen redo och vi hoppade alla in i restaurangen för att höra domarnas utlåtande.

Det började med appellspåret där det visade sig att brorsan Bingo blev godkänd, och klubbkompis Marie med Amber klarade uppflyttning!! Sen blev det dags för lägre… Jag skojar inte när jag säger att jag höll på att svimma när de säger att jag vunnit. VUNNIT. MED UPPFLYTTNING. Tårarna var inte långt borta. När jag tagit emot protokollet, tackat domarna och fått fina priser och satt mig ned igen skakade hela jag. Fortfaradne blir jag tårögd och kan inte riktigt fatta vad det var som hade hänt. 10-10 på upptaget. 10-10!!! Som i trans följde jag sen resterande prisutdelning och klappade i händerna till många, många fina resultat – bland annat Lovisa och Cinna som drämde till med 286,5 poäng!

När prisutdelningen nästan var över skickade jag iväg ett mail till kennelmamma Ewa som ringde upp på en gång för att gratta.

Lite fotografering, kramar och många grattis var jag och Lovisa tillslut på väg hem. Framåt 21-22 var jag hemma i lägenheten och packade upp resans packning. Pokalen står högst upp på en hylla. Filmen är uppladdad på youtube. Tävlingssidan här på hemsidan redigerad, Ellas meriter justerade och framförallt – det sista av Ellas mål för 2013 är strukna. Vi har startat – blivit godkända – och tillochmed uppflyttade ur lägre klass spår.

Nu ligger Ella i sin säng och sover. Hon har var urduktig hela dagen medan matte varit i skolan och pluggat. Hon har skött sig fint hemma och var en ängel på morgonpromenaden. Hon har helt enkelt varit bäst i helgen och jag kan inte riktigt fatta att min 19-månaders bebis-aussie har tagit LP1 och är uppflyttad till högre klass spår.

Datcha har inte nämnts så mycket i texten ovan, hon har varit med hela helgen och skött sig riktigt bra som sällskapshund! Hon är så lätt att ha med och sköter sig riktigt fint. Det är så otroligt härligt att kunna åka på resor som denna med fina vänner och hundar.

Även om resultaten inte hade gått vår väg så hade jag varit lycklig, för mitt huvudmål för tävlingen uppnåddes: vi tog oss runt ett lägre spår! Utöver det klarade vi lydnaden. Utöver det klarade vi spåret inom tid. Med tillräckligt antal pinnar för poäng. Utöver det blev vi godkända. Utöver det blev vi uppflyttade. Och utöver det vann vi och blev rasmästare i lägre klass spår 2013. Ella, 19 månader gammal, rasmästare i lägre klass spår.

Mot Rasmästerskapet!

SASK håller på med många roliga saker just nu. De har Guldtackan i helgen som kommer och i september har de Rasmästerskapet. Jag hade nog inte tänkt åka på något av dem, men så ska Ewa tävla på Guldtackan och då blev jag sugen på att åka och kolla. Samtidigt börjar Ella bli mer och mer redo för lägre spår och då är jag ju sugen på att tävla i det. Vårt drömmål är att bli uppflyttade till högre i år, men vi får väl se. Kul att starta i alla fall!

Så blev jag lite mer sugen att åka på Rasmästerskapet där jag har en stor chans att få starta (har för mig att de tar emot alla om man anmält sig som tävlande för SASK, vilket jag såg till att göra). Men det är fyra timmar bort och tävlingen är över två dagar så jag ville inte åka och bo själv. Frågade Lovisa och hon lyckades fixa med jobbet så hon kunde följa med! Då var det boendet kvar, vilket fixade sig på ett par dagar och idag har jag betalat in anmälningsavgiften så nu är Ella anmäld! Jag och Lovisa åker ned på fredagen, Ella tävlar lydnad på lördagen och spår på söndagen och sen tillbaka till Uppsala.

Detta gör att jag måste inse att jag inte har råd att åka till Guldtackan också… Jag får hålla tummarna från hemmaplan för Ellas faster!

Nu blir det med andra ord hårdsatsning: spåret ska bli superbra och krypet ska vi få till! Och de andra lydnadsmomenten ses över och så måste vi träna med skott. Men satan vad jag är taggad!