Etikettarkiv: uppflyttad

Aussiemästare

Alltså jag dör. Jag kan fortfarande inte riktigt fatta vilken otrolig helg vi har haft. Det har varit härlig stämning, häftiga hundar, trevliga människor, bra väder, bra mat, bra boende, fantastiska omgivningar och till råga på allt det: drömlikt resultat. Men för att ta det hela från början…

Fredagen började med att jag packade mina väskor och åkte hem till Lovisa. Runt 10:30 åkte vi från Ultuna mot Håverud för helgens äventyr. Ca fem timmar, en lunch paus och en glasspaus senare rullade vi in vid The Visitor i Håverud. Vi checkade in, betalade rum och mat, bar upp väskorna och bäddade innan vi hoppade in i bilen igen och åkte till IP:n där kvällens lydnadstävlingar låg. Varken jag eller Lovisa skulle tävla, men vi kände en del ekipage som ställde upp i kampen om årets aussiemästare i lydnad.

För egen del följde jag Stina & Trolla i Elit, Hélena och Nova i klass III och Åsah och Rusa i klass II. Det var riktigt kul att få träffa på lite El Merinare och se otroligt duktiga ekipage på lydnadsplanen – lite extra häftigt var ändå Mia och Lyxas lydnad, så otroligt samspelta och ett fruktansvärt häftigt program!

Jag vill passa på att säga stort grattis till Åsah och Rusa som rodde hem ett förstapris i klass II med ett superfint program!

Kvällen fortsatte med mysig middag tillbaka på The Visitor med alla El Merinare (utom Silva som socialiserade sig med några andra) och Marie och Stina. Sen kväll, i alla fall med tanke på hur tidigt vi skulle upp dagen efter.

lördagen var det samling kl 07:00 på tävlingsplanen. Jag och Lovisa skippade att rasta hundarna och äta frukost innan – det var bara upp, packa och åka dit. Det blev lottning av samtliga klasser innan vi fick vänta en stund för lydnaden att dra igång. Appellklasserna körde först innan det blev dags för mig och Ella. Både Lovisa och Marie körde i appellen och gjorde riktigt fina program med en hel del fina poäng!

När det blev min och Ellas tur är jag fortfarande fascinerad över hur fint hon höll ihop. Jag har känt att hon varit väldigt störningskänslig på sistone och inte alls med mig som hon brukar så jag hade inga som helst förväntningar på lydnaden.

Här är filmen och kommentarer:

LINFÖRIGHET
7 (sitter sent, ngt långt fram, extra komamndo, ngt långt fram, vid sväng)
7 (sakta sitt, ojämn pos. Långt fram i språng, stor sväng).

Jag kan inte annat än hålla med domarna. Hon går riktigt fint i början med fin kontakt och skaplig position, men efter halv vill hon göra framförgående och jag känner hela tiden hur hon drar framåt.

FRAMFÖRGÅENDE
6 – nos, stretar, nos, vänder upp mot förare
6,5 – nosar, stretar, extra kommando, förare nästan ikapp

Stretar vet jag inte riktigt om jag håller med om – jag tycker hon går fint längst ut i kopplet men det kan ju vara för att jag kände hur det kändes i kopplet också. Men nosar och resten, helt rätt. Jag vet inte riktigt vad som hände där på slutet när hon vänder om till mig?! Det har typ aldrig hänt… Glad att vi fick betyg i alla fall!

PLATSLÄGGANDE
8,5 – ngt sakta
8,5 – ngt sakta ned

Ja.. jag håller inte med. Jag är supernöjd med Ella som bara försvinner från mitt synfält när jag kommenderar ligg! Jag tycker hon är superduktig och at the end of the day – det är väl ändå det viktigaste? Älskar det läggandet!!

INKALLANDE
9,5 – bra tempo, avslut
10 – snyggt!

Även om avsluten har blivit mycket, mycket bättre så ser jag hur man kan dra för det. Lite väl vid i avslutet helt enkelt och något vi får jobba vidare med i framtiden. Stina påpekade också att hon har ett väldigt roligt sätt att springa på när hon flyger fram, hon tar ju inte i riktigt som hon kan göra när hon springer utan hon flyger mer…

KRYPANDE
0 – hög bak, stannar upp, går upp
0 – luftar, stannar upp uppe

Jag är så stolt över hur långt hon kunde krypa ändå och den fina tekniken hon har! Vi har inte tränat kryp länge och jag var säker på att vi skulle 0a momentet. Jag trodde bara att vi skulle 0a det mycket, mycket tidigare och inte på typ.. sista steget.  Det som händer på slutet är att när hon är på väg upp så säger jag ”ligg” för att hon ska hålla sig nere, varpå hon lägger hakan i backen och ligger stadigt. När jag då säger ”kom” reser hon sig helt och hållet. Jaja, inte mycket att göra åt förutom att träna vidare! Bitvis riktigt, riktigt fin teknik tycker jag!

APPORTERING
10 – sent avslut
10

Jag har inget att säga förutom att jag är så STOLT över hur väl hon utförde apporteringen! SÅ SNYGGT!!

HOPP
9,5
10

Haha alltså… tusan vad långt bort jag stod! Men hon fick rejält med sats och hoppade riktigt fint, stadigt sättande och fint hopp tillbaka. Så himla duktiga av lilla bus!

Förutom alla momenten i sig som jag tycker hon utförde otroligt, otroligt bra så är jag så stolt över att hon inte distraherades av den andra klassen på andra sidan planen. De var rätt nära med inkallningar och allt möjligt, men Ella brydde sig inte ett dugg om dem utan jobbade superduperfint med mig!

Senare på dagen sen blev det dags för platsliggning, budföring och stege för samtliga klasser.

PLATSLIGGANDE M SKOTT
7
7

Jag fick inga kommentarer på varför jag fick 7 men ja… hon nosade lite och framåt 4:50 så sträckte hon lite på rumpan så det är inte så konstigt. MEN!!! Hon låg i FEM minuter, FYRA skott och TVÅ hundar som reste sig. Det är inte illa för att vara mitt busiga lilla bus!

BUDFÖRING
0
0

Haha ja jag vet verkligen inte vad som händer här. Jag kör på teorin att hon var trött. Hälsar fint på Mackan som var mottagare, går bort till andra sidan av planen och ställer upp och säger ”Var är marschen?” igen och Ella hittar henne inte med blicken. Peo kommenderar ”Sänd hunden” och Ella tittar bakåt. Jag väntar, och när hon tittar framåt säger jag ”MARSCH!” varpå hon springer BAKÅT. Tokiga lilla knäpphund!

Efter den dagen var både förare och hundar rätt möra och trötta i kroppen. När resultaten senare på kvällen kom upp på tavlan visade det sig att vi lyckats skrapa ihop 207,25 poäng. Som den nörd jag är räknade jag ut att ett snitt på 8,5 på spåret och påsläppet otroligt nog skulle räcka till uppflyttning. Men nej, det kunde ju inte vara sant för min enda önskan var att komma runt spåret.

Under lördagskvällen bjöds det på Thaibuffé som var otroligt god innan de flesta nog tassade hem ganska tidigt och somnade – i alla fall vi i vårt rum. Hundarna sov mycket bättre natt två (kanske för de fick sova i sängen?) vilket gjorde att även mattarna kunde sova mycket bättre.

Söndagen började med samling igen kl 07:00 men denna gång vid restaurangen. Ny lottning inför spåret där jag och Ella drog nummer 1. Lägre skulle köra på en gång, så det blev till att hoppa in i bilarna och åka iväg på en gång. Efter vad som kändes en evighet släppte Åsah av mig vid mitt spår och åkte vidare. Domarna slöt upp och även start nr 2 hade sitt spår på samma ställe. En liten stund efter 08:00 kom tävlingsledare och ledde oss till spåret och jag kunde sela på Ella och vi begav oss ut.

Ella var rejält taggad på spåret! Satt och pep när vi väntade och var superivrig att få komma iväg. Jag var noga med att hålla fast vid mina rutiner när vi gav oss ut. Drog på henne selen med linan och tog på mig handskarna. Tog tag i selen och ledde henne mot påsläppet. Hela vägen fram sa Ella ”HÄR ÄR SPÅRET MATTE” men jag hejdade henne och höll i selen. I vanliga fall brukar vi stanna upp, jag släpper selen för att lugnt kunna ta linan och sen säga ”spåra” innan hon travar iväg. Idag hann jag knappt fånga linan innan tuff-tuff-tåget-Ella gett sig ut i spåret. Superfint tempo, trav med nosen lågt i marken for hon ut. Efter en liten stund stannade hon upp och kollade av ett ställe, men vid det laget hade domarna redan försvunnit.

Att spåra är ju hur härlig som helst på tävling! I alla fall när det går, det vill säga. Ingen nervositet, inga som kollar på. Bara jag och min hund i skogen. Precis innan påsläppet hade jag slagit på runkeeper för att kunna hitta tillbaka OM vi skulle gå vilse. Tuff-tuff-Ella jobbade vidare och tog sig stadigt vidare. Matte fick ibland springa lite och hon hade fint tryck i linan. Det dröjde ett tag till den första pinnen vilket gör att jag tror vi missade det egentligen två första pinnarna, för därefter kom de ganska tätt. Hon tog dem riktigt fint och markerade och jobbade sedan ivrigt vidare. Vi som aldrig gått ett spår som lyckats på mer än 500-600m! En pinne, två pinnar… Helt plötsligt hade vi fem pinnar och jag såg vägen. Slutet var nära! När Ella tog sista pinnen skrek jag av glädje och kom först sen på mig att ropa ”VI ÄR FRAMME!” men jag tror att mottagaren redan hade hört oss. Ella fick resterande godiset från de korvarna jag hade i fickan plus en korv av mottagaren.

6 pinnar in betydde 8 – 8 på spåret. Men hur hade det gått på upptaget? Jag kollade snabbt appen på telefonen som avslöjade att en 9a eller 10a på upptaget och vi skulle vara uppflyttade. Än så länge – too good to be true så jag trodde verkligen inte det skulle kunna vara sant.

Jag var hemma runt 9 och spenderade sedan dagen med att fixa lunch, packa, prata med nya bekantskaper och vänta in Lovisa som varit i söket och tävlat (med 10-10 på söket – SÅ JÄVLA GRYMT!!) och sedan figgat.

Sen följde en låååång väntan. Efter kl 15 var prisutdelningen äntligen redo och vi hoppade alla in i restaurangen för att höra domarnas utlåtande.

Det började med appellspåret där det visade sig att brorsan Bingo blev godkänd, och klubbkompis Marie med Amber klarade uppflyttning!! Sen blev det dags för lägre… Jag skojar inte när jag säger att jag höll på att svimma när de säger att jag vunnit. VUNNIT. MED UPPFLYTTNING. Tårarna var inte långt borta. När jag tagit emot protokollet, tackat domarna och fått fina priser och satt mig ned igen skakade hela jag. Fortfaradne blir jag tårögd och kan inte riktigt fatta vad det var som hade hänt. 10-10 på upptaget. 10-10!!! Som i trans följde jag sen resterande prisutdelning och klappade i händerna till många, många fina resultat – bland annat Lovisa och Cinna som drämde till med 286,5 poäng!

När prisutdelningen nästan var över skickade jag iväg ett mail till kennelmamma Ewa som ringde upp på en gång för att gratta.

Lite fotografering, kramar och många grattis var jag och Lovisa tillslut på väg hem. Framåt 21-22 var jag hemma i lägenheten och packade upp resans packning. Pokalen står högst upp på en hylla. Filmen är uppladdad på youtube. Tävlingssidan här på hemsidan redigerad, Ellas meriter justerade och framförallt – det sista av Ellas mål för 2013 är strukna. Vi har startat – blivit godkända – och tillochmed uppflyttade ur lägre klass spår.

Nu ligger Ella i sin säng och sover. Hon har var urduktig hela dagen medan matte varit i skolan och pluggat. Hon har skött sig fint hemma och var en ängel på morgonpromenaden. Hon har helt enkelt varit bäst i helgen och jag kan inte riktigt fatta att min 19-månaders bebis-aussie har tagit LP1 och är uppflyttad till högre klass spår.

Datcha har inte nämnts så mycket i texten ovan, hon har varit med hela helgen och skött sig riktigt bra som sällskapshund! Hon är så lätt att ha med och sköter sig riktigt fint. Det är så otroligt härligt att kunna åka på resor som denna med fina vänner och hundar.

Även om resultaten inte hade gått vår väg så hade jag varit lycklig, för mitt huvudmål för tävlingen uppnåddes: vi tog oss runt ett lägre spår! Utöver det klarade vi lydnaden. Utöver det klarade vi spåret inom tid. Med tillräckligt antal pinnar för poäng. Utöver det blev vi godkända. Utöver det blev vi uppflyttade. Och utöver det vann vi och blev rasmästare i lägre klass spår 2013. Ella, 19 månader gammal, rasmästare i lägre klass spår.

Lydnadsdebuter

9957

Ni får ursäkta skrytet… MEN FYFAN VAD VI ÄR BRA!!!

Ikväll var det lydnadstävling på Knivsta BK som stod på schemat. Ella skulle debutera i ettan och Datcha i tvåan. Klasserna skulle gå parallellt så jag visste att det skulle bli stressigt och mellan platsliggningarna blev det det. Men sen var det rätt lugnt! Tjejerna var superduktiga, jag kunde inte vara mer stolt! Känslan var helt underbar och ja… poängen visar just det! Förstapris med andra placering för båda tjejerna! Ella landade på 176poäng och Datcha fick 174poäng – så sjukt jäkla stolt över mina otroligt fantastiska tjejer!!

Filmerna kommer, men det tar ett tag att ladda upp. Inlägget kommer uppdateras så fort de är uppladdade för er som är nyfikna! Håll till goda med poäng och kommentarer så länge.

Ella – Protokoll med domarnas kommentarer och mina egna tankar

Platsliggning 9 – Flyttar sig
Kändes som en ganska hård bedömning. Hon låg fint och stilla och rörde lite på rumpan. Men ja, det är inte helt utan anledning i alla fall men för klass 1 tyckte jag nog det var lite hårt. Hon hade fint fokus och var helt tyst, trots att andra hundar rörde på sig och lät. Mycket nöjd över den lilla damen!

Tandvisning 10
Jätteduktig! Insåg innan platsliggningen att det var länge sen vi tränade på detta. Men hon var superstadig när domaren kom fram och satt ned hela tiden och lät han lugnt kika på tänderna. Inga som helst problem med andra ord!

Linförighet 7 – Sitter snett, rättar in hunden, tappar position
Ja, det var defintivit inte vårt bästa linförighet och det vet jag. Men det känns rätt bra att jag tyckte det gick sisådär och vi ändå fick hyfsade betyg. Kändes lite som att hon var på väg att köra framförgående typ hela linförigheten vilket ju ställer till med en del problem. Vänstersvängarna börjar bli riktigt fina så då börjar vi tappa lite i höger, haha. Och träna uthållighet. Bitvis riktigt fint tyckte jag och generellt är jag rätt nöjd ändå!

Läggande 9 – Snyggt av slut. Lägger sig något sakta.
Ja, okej… det är inte ett BC-läggande (ursäkte generealiseringen) men något sakta? Jaja, en nia i alla fall är väl inte så mycket att klaga på! Jag är riktigt nöjd! Superfint fokus på mig när jag går bort, flackar lite med blicken när jag går tillbaka. Sjukt snyggt uppsitt!!

Inkallande 10
Superfint fokus på mig när jag går bort!! Härlig fart och rätt bra avslut också! Tjiho!

Ställande 10 – Mycket bra!
JAG DÖÖR. Underbara busfrö!

Apportering 7 – Håller lite löst – släpper
Ja, egentligen är det inte Ella som släpper. Det är matte som inte tar apporten innan hon säger ”tack”… Helt mitt fel! Och det ser onekligen ut som att hon ska tappa den typ hela tiden, jag var rädd för det när jag stod där också. Ettans apporteringen är ingenting för oss, vi vill ju ha fart ut och hämta den!

Hopp över hinder 9 – Något sakta avslut
Ja, okej, hon kan snabbare. Men jag tycker hela momentet var dösnyggt ändå!

Helhet 9 – Berömmer lite kraftigt
Tycker det är lite väl kinkigt i ettan? Men ja, jag belönar nog ganska mycket men jag var så nöjd och glad över att hon genomförde allt och jag ville ge henne en bra känsla på tävling. Om det ger oss en nia i helhet – det gör inget! Hon var verkligen superduktig, gjorde inga dumheter mellan momenten utan gick fint på alla transportsträckor som vi gjorde (blev ju en hel del…). Hon höll ihop fint och körde på som bara den! Bästa lilla buset!

Fem saker…

…som extra var bra

  • Ställandet var ju to-die-for!
  • Stadgan i inkallningen
  • Inkallningen över lag – farten och hela baletten
  • Vänstersvängarna i linförigheten (har vi jobbat en del på)
  • Nöjd med ingångarna över lag – hon kommer in rakt och rätt i slutet av varje moment även om hon slarvar i början av vissa

…att träna vidare på

  • Högersvängar (spännande att det var vänstersvängarna som behövde tränas vidare på sen appellen…)
  • Snabba lägganden (kommer vi tjäna på framöver)
  • Hålla apporten
  • Uthållighet i linförigheten
  • Trygghet i platsliggningen

Datcha – Protokoll med domarnas kommentarer och mina egna tankar

Platsliggning 10
Och den var inte lätt! Det blev absolut ingen uppvärmning utan springa direkt från bilen till platsliggningen (TL var snäll och gav oss några extra sekunder). Fem var dem som låg samtidigt, den närmast skötte sig exemplariskt men övriga skällde, pep och/eller reste sig upp och sprang till föraren. Datcha nosade en del men tror domaren var fullt upptagen av de andra… Stolt över henne är jag hur som helst!

Fritt följ 7 – Släpper kontakt. Ojämn position.
Hon tappar ju rejält i höger-om-march! Jag får ju ge DK och hela baletten för att hon ska komma ikapp… Tokmaja! Bättre språngmarch än på länge och helt-om-halt är ju riktigt snygg! Vi jobbar på bra med andra ord och det är bara att jobba vidare på positionen och svängarna.

Läggande 8 – Dubbelkommando
Det är ju inte jättetydligt, men det är tillräckligt tydligt för att denna domare ska se det. Då är det till att börja träna bort det! Ingen av de senaste tre domarna har sett det, haha! Men helt rätt  bedömt, för jag vet ju att jag gör ett. Lite tydligare kanske denna gång än tidigare gånger. Men hon ligger kvar stadigt och fint och har ett snyggt uppsättande!

Inkallande 9,5
Fokuset på mig har ju blivit 1000 gånger bättre sen ettan! Tjoho för träning som ger resultat! Han måste ha dragit det där halva poänget på avslutet där hon hade lite för hög fart? En 12a i mina ögon är det i alla fall, så himla fint!

Sändande med ställande 10
Jag trodde verkligen inte jag skulle få stopp på henne!! SÅDAN FART!! Och svansen som bara går! Hon ville knappt gå från rutan, det ska ju komma belöning där!

Apportering 7 – Lek, tugg, runda
Domaren lyckades pricka problemen precis med kommentarerna i alla fall (tugget kommer mest från leken tror jag). Superhärlig fart ut och jag höll typ på att dö när hon hade sådan härlig fart in! Men sen ser man nästan hur hon kommer på att hon gärna vill visa resten av världen vilken fin apport hon har… Jag KAN ju inte annat än tycka hon är typ världens sötaste!! TL skrattade gott åt oss!

Fritt hopp över hinder 7 – Flera kommandon, nosar
Rätt okej uthopp ändå men sen var det som att hon sa ”Vänta matte, jag ska bara kolla den här fläcken!” När jag då använder lite strängare röst säger hon ungefär ”Jaha, du menade allvar?” Tror ingen trodde hon skulle hoppa tillbaka, men matte stirrade så tydligt på hoppet och gav därigenom egentligen ett extremt DK (men tror inte de kan dra för det riktigt?) att hon inte kunde missförstå. OCH DET AVSLUTET! GULD!

Fjärrdirigering 9,5
Det är synd att momentet inte syns, jag tyckte det var riktigt snyggt! Hon gjorde skiftena i Datcha takt – inte supersnabbt men inte jättelångsamt heller. Nöjd över att hon höll så långt att hon orkade igenom fjärren!

Helhet 9
Hon är ju för söt! Hon har verkligen kul på planen vilket är det absolut viktigaste för mig! Sen att det kanske är lite väl kul utan matte ibland är en annan femma… Men hon är lugn och sansad mellan momenten, inte en massa spring eller nos utan hon är med och trevlig.

Fem saker…

…som extra var bra

  • Glädjen rakt igenom!
  • Rutan, hela momentet var ju bara för grymt!
  • Platsliggningen, kunde inte vara stoltare över henne
  • Tillbakahoppet – snea hopp känns inte riktigt som något problem…
  • Fjärrdirigeringen – så trygg och stadig och ändå lyssnar så fint!

…att träna vidare på

  • Fritt följ – svängar
  • Språngmarsch
  • Träna bort DK i läggandet
  • Ingångar i apportering
  • Sättande i hoppet

Allt som allt…

…kan jag knappast vara gladare. Kvällen har varit helt underbar! Massa trevliga människor och en otroligt härlig klubb att tävla på! De var så snälla och tillmötesgående så jag kunde tävla båda tjejerna. Att det sen gick riktigt bra är ju guld värt det också, men framförallt är det känslan som jag hade på planen med båda tjejerna. Inte ett dugg nervös! Bara att köra på och ha kul!

Kvällen innebär att fyra mål för 2013 kan checkas av: Datcha har startat och tagit förstapris i lydnadsklass II och Ella detsamma i lydnadsklass I. Enda målen kvar i lydnaden är att ta LP för damerna. Här ska kikas på tävlingar!