Etikettarkiv: vinst

Ungdoms SM 2015

Jag vet faktiskt inte riktigt hur länge jag längtat efter att få delta på ett U-SM.IMG_5666 Jag valde att inte starta för två år sen, då jag aldrig trodde Datcha skulle klara att tävla i den värmen. Jag orkade inte förra året när jag själv var arrangör. Så i år var det dags! Jag velade dock fram till sista sekund på om jag skulle anmäla mig eller inte. Var det värt det? Tillslut anmälde jag mig ändå; Ella till lydnadsklass 3, Datcha till mästarklass och freestyleklass 1.

Veckorna fram mot USM blev det inte mycket träning, så mina förväntningar var inte så stora när vi åkte ned. Klockan 06.00 på fredagen packade jag in tjejerna och körde mot Göteborg. En liten IMG_5991powernap på vägen, och framåt 11:30 var vi framme. Veterinären gick bra och båda två fick okej-stämpel. Freestylen skulle gå första dagen, men jag hade bestämt mig för att stryka oss från den då vi inte hade något program vi kunde köra.

Fredagen spenderades sen minglandes på området. Kollade på invigningen och på alla härliga UHU ekipage (och andra) som körde freestyle och htm. Ångrade mig lite att vi strykt oss, men framförallt ångrade jag att jag anmält till freestyle och inte HtM. Det hade varit så kul! Men men, ingen idé att gråta över spilld mjölk.

Lördag morgon började med samling 8:00 för lydnadsklass 3. Sen blev det gruppmomenten som jag var lite nervös inför då vi inte riktigt tränat på dem på rätt länge. Men de gick riktigt bra båda två! Hon hade inte hakan i backen, men vi fick ändå tia på båda momenten så det kändes som en stabil start! Efter en liten stund sen var det dags för vårt program.

Ja, vad ska man säga. Fria följet kändes inte bra och det ser inte så bra ut. Jag upplever henne som oengagerad och att hon inte tycker att det är så kul egentligen. Båda i känsla och hur det ser ut. Sättandet är som vanligt lite segt, men hon genomför det. Inkallningen var jag riktigt nöjd med! Ja, det är lite ojämt tempo men hon kom i galopp mycket längre än vad hon brukar och hon ställde sig fint! Jag skulle kunna klaga lite på rutan för det kanske inte är precis som jag vill, men jag är riktigt glad över hur fin den faktiskt är! Sen kom det momentet som jag fasat som mest för… hopp apport. Det var länge sen hon gjorde det ens okej, så att hon gör det SÅDÄR fint! Det var helt otroligt!! Det gjorde att jag hamnade lite i ett lyckorus inför alla andra momenten som var kvar. Metallapporten gick helt som förväntat – hon tycker den är äcklig och att man därmed inte kan springa in med den. Vittringen har hon varit väldigt stabil på – i alla fall när det kom till avsöket. Kom på veckan innan att vi inte tränat något avlämnade alls så körde ett kort pass med det. Är så glad med den utdelningen allt givit i momentet! Hon har nog aldrig gjort så fin vittring! Sista momenten var fjärren som vanligt och den har gått SUPERBRA de senaste månaderna. Såklart skulle vi därför halka in lite igen i våra gamla vanliga problem. Ett dubbelkommando på stå – men annars absolut ingenting att klaga på!

Efter några timmar kom resultatet som visade att vi gått upp i ledning med 282,5 poäng! Jag kunde inte tro mina ögon! Mina konkurrenter är personer som jag verkligen ser upp till och tycker är riktigt, riktigt grymma. Jag trodde aldrig jag skulle kunna konkurrera mot dessa – och nu gick vi upp i ledning!?

Mitt i allt var det dags att ladda om för Datchas start i mästarklass…

Jag är riktigt, riktigt stolt över vår prestation! Den -10 vi fick på backa-tre-steg visste jag att vi skulle få. Hon kämpade rejält med godiset i åttan tidigt i banan och i övrigt gjorde hon så otroligt många fina moment! Kunde inte vara stoltare över blandrasen! I honnören sen tappade jag lite fokus och orkade inte riktigt hålla i hela vägen vilket gjorde att hon nosade snabbt. Det tog många timmar sen innan vi fick resultatet och då visade det sig att vi hamnat en poäng bakom 3an. Så på en fjärdeplats. Surt, men hey – vi kom fyra av 16 ekipage! Vi har nästan aldrig placerat oss så bra PLUS att vi slog vårt personbästa! Kanske ska bli en SM-satsning med blandrasen? Jag är framförallt så nöjd med högerhandlingen – att hon höll ihop så fint och att vi hade så KUL på banan!

När den starten var klar så var vi färdigtävlade för lördagen. Vi minglade vidare med vänner, kikade på rallyn när ett par UHU-are körde och bara njöt av hela atmosfären. På kvällen ansvarade UR för ett firande av SHU som fyller 40-år i år och vi lekte lekar, åt muffins och chips och hade det riktigt trevligt! Det blev åter igen en sen kväll innan vi åkte hem till Anna för att sova.

Söndagens samling var 8:15 och i och med att jag hade ledningen sen dagen innan gick vi ut som sista start. Åter igen började vi med platsmomenten och åter igen satte vi två tior på dessa. Sen blev det väntan och jag tror aldrig jag varit så nervös som jag var då! När trean, som är en vän, körde gick jag och hämtade Ella. Jag ville inte se hur det gick för dem – tvåan hade nollat båda platsmomenten så det kändes som att det stod mellan mig och Cecilia. När hon och Joy kom av planen (och hade belönat) så kom hon fram till mig. Jag ville inte veta hur det hade gått, men Cecilia hann berätta att de hade nollat och att vi därmed var ännu närmare en vinst. Av tvåans, Michelle och Kellies, program så såg jag inte så mycket. Nervositeten var väldigt, väldigt stor och det var så skönt att tillslut få gå in på plan och köra vårt program.

Känslan i det fria följet var inte den bästa. Det kändes som att hon inte alls var med, kändes nästan pinsamt! Men när jag kollat på filmen så finns det fina bitar! Tror de där två stegen bakåt är de bästa vi gjort. Det är där i helt om marsch efter språngmarschen som hon stannar upp och väntar in mig… Och sen tappar hon i fokus! Framförallt i långsam marsch. Måste nog peppa upp den lite… Sättandet är som vanligt lite segt, men annars stabilt som alltid. Angående inkallningen kan jag inte annat än hålla med domaren. Tycker också det är ojämt tempo och en rätt dålig ingång, men det är problem som vi jobbar med. I rutan älskar(!) jag hur hon kollar efter bollen. ”Nähä, den låg inte där idag heller”. Sötaste lilla bus! Hon är så himla fin och stabil i rutan och inkallningen kan jag inte klaga på! Så duktig hon är! Hopp-apporten hade ju varit ett problem länge, och med gårdagens vinst i momentet (att hon faktiskt gjorde det) i minnet så var jag lite nervös. Tänk om hon gick tillbaka till att göra så som hon gjort för en vecka sen? Men när hon sprang ut och inte såg apporten blev jag nervös på ett annat sätt. Hon sprang nämligen istället och kollade in den enda maskrosen på plan. När den inte visade sig vara en apport, sprang hon vidare, hittade den riktiga apporten och kom sedan i full fart. Så duktig! Jag är så otroligt nöjd över det! Metallen gick precis som den alltid gör så inget chockerande där. Vi jobbar vidare med farten helt enkelt. Det var ändå skönt att hon inte reagerade mer på att den var fyrkantig snarare än rund. Känns som att hon fått en fix idé med metallen som vi nog ska råda bot på! I vittringen sen gillar jag skarpt hennes fokus på tävlingsledaren! Jag älskar också hennes avsökningen (börjar alltid från vänster) och hon är så trygg och säker i avsöket. Tråkigt med travstegen på slutet, men det har inte varit prioriterat i träningen helt enkelt. Vid det här laget hade jag vunnit i mitt huvud. Jag var så glad att jag inte riktigt lyckades samla varken mig eller henne inför fjärren och jag glömde därför göra de förberedelser som jag alltid gör. Och resultatet visade sig direkt. Att vi fick avdrag för DK är soklart, men att hon rör sig fram och tillbaka… Vet inte riktigt om domaren har sett låsta fram förut. För visst, hon flyttar sig fram mer än jag vill – men hon rör inte framtassarna fram och tillbaka. Men hey – vi klarade hela programet utan nollor och det betydde att vi VUNNIT LYDNADSKLASS 3 PÅ UNGDOMS SM 2015!

IMG_20150809_161058IMG_20150809_202209

Det blev ett riktigt bra avslut på en fantastisk helg att få gå upp på pallen och ta emot priser och applåder för vår prestation! Och tänk – vilken otroligt fantastiskt fin och jämn hund jag har! Vi har våra delar vi måste träna på (Ella ska tex övertygas om att galopp funkar med alla apporter, och matte ska träna på att inte sluta jobba bara för att vi nått målet) men vi är också sjukt fantastiska ihop! Att prestar på runt 280 poäng i klass tre, två dagar i rad, utan nollor och med en glädje – det är helt fantastiskt!

U-SM markerade lite slutet på sommaren för mig. Under senaste veckan har jobbet dragit igång mer på riktigt, imorgon kommer eleverna. U-SM var ett stort träningsmål för mig under våren och sommaren, och nu när det ligger bakom oss kan jag ställa om och fokusera framåt mot spännande saker under hösten! För Datchas del blir det nog hinderträning i agility, eventuellt freestyle och htm och kanske en start i lydnadstrean igen. För Ella blir det fullt fokus på högre spår, elitlydnaden och eventuellt MT. Och det är bara var som händer i hundlivet, resten av livet rullar på också och även där finns många spännande saker på gång! Tills vidare njuter jag till fullo av minnet av ett underbart första, och sista, U-SM som tävlande!

Aussiemästare

Alltså jag dör. Jag kan fortfarande inte riktigt fatta vilken otrolig helg vi har haft. Det har varit härlig stämning, häftiga hundar, trevliga människor, bra väder, bra mat, bra boende, fantastiska omgivningar och till råga på allt det: drömlikt resultat. Men för att ta det hela från början…

Fredagen började med att jag packade mina väskor och åkte hem till Lovisa. Runt 10:30 åkte vi från Ultuna mot Håverud för helgens äventyr. Ca fem timmar, en lunch paus och en glasspaus senare rullade vi in vid The Visitor i Håverud. Vi checkade in, betalade rum och mat, bar upp väskorna och bäddade innan vi hoppade in i bilen igen och åkte till IP:n där kvällens lydnadstävlingar låg. Varken jag eller Lovisa skulle tävla, men vi kände en del ekipage som ställde upp i kampen om årets aussiemästare i lydnad.

För egen del följde jag Stina & Trolla i Elit, Hélena och Nova i klass III och Åsah och Rusa i klass II. Det var riktigt kul att få träffa på lite El Merinare och se otroligt duktiga ekipage på lydnadsplanen – lite extra häftigt var ändå Mia och Lyxas lydnad, så otroligt samspelta och ett fruktansvärt häftigt program!

Jag vill passa på att säga stort grattis till Åsah och Rusa som rodde hem ett förstapris i klass II med ett superfint program!

Kvällen fortsatte med mysig middag tillbaka på The Visitor med alla El Merinare (utom Silva som socialiserade sig med några andra) och Marie och Stina. Sen kväll, i alla fall med tanke på hur tidigt vi skulle upp dagen efter.

lördagen var det samling kl 07:00 på tävlingsplanen. Jag och Lovisa skippade att rasta hundarna och äta frukost innan – det var bara upp, packa och åka dit. Det blev lottning av samtliga klasser innan vi fick vänta en stund för lydnaden att dra igång. Appellklasserna körde först innan det blev dags för mig och Ella. Både Lovisa och Marie körde i appellen och gjorde riktigt fina program med en hel del fina poäng!

När det blev min och Ellas tur är jag fortfarande fascinerad över hur fint hon höll ihop. Jag har känt att hon varit väldigt störningskänslig på sistone och inte alls med mig som hon brukar så jag hade inga som helst förväntningar på lydnaden.

Här är filmen och kommentarer:

LINFÖRIGHET
7 (sitter sent, ngt långt fram, extra komamndo, ngt långt fram, vid sväng)
7 (sakta sitt, ojämn pos. Långt fram i språng, stor sväng).

Jag kan inte annat än hålla med domarna. Hon går riktigt fint i början med fin kontakt och skaplig position, men efter halv vill hon göra framförgående och jag känner hela tiden hur hon drar framåt.

FRAMFÖRGÅENDE
6 – nos, stretar, nos, vänder upp mot förare
6,5 – nosar, stretar, extra kommando, förare nästan ikapp

Stretar vet jag inte riktigt om jag håller med om – jag tycker hon går fint längst ut i kopplet men det kan ju vara för att jag kände hur det kändes i kopplet också. Men nosar och resten, helt rätt. Jag vet inte riktigt vad som hände där på slutet när hon vänder om till mig?! Det har typ aldrig hänt… Glad att vi fick betyg i alla fall!

PLATSLÄGGANDE
8,5 – ngt sakta
8,5 – ngt sakta ned

Ja.. jag håller inte med. Jag är supernöjd med Ella som bara försvinner från mitt synfält när jag kommenderar ligg! Jag tycker hon är superduktig och at the end of the day – det är väl ändå det viktigaste? Älskar det läggandet!!

INKALLANDE
9,5 – bra tempo, avslut
10 – snyggt!

Även om avsluten har blivit mycket, mycket bättre så ser jag hur man kan dra för det. Lite väl vid i avslutet helt enkelt och något vi får jobba vidare med i framtiden. Stina påpekade också att hon har ett väldigt roligt sätt att springa på när hon flyger fram, hon tar ju inte i riktigt som hon kan göra när hon springer utan hon flyger mer…

KRYPANDE
0 – hög bak, stannar upp, går upp
0 – luftar, stannar upp uppe

Jag är så stolt över hur långt hon kunde krypa ändå och den fina tekniken hon har! Vi har inte tränat kryp länge och jag var säker på att vi skulle 0a momentet. Jag trodde bara att vi skulle 0a det mycket, mycket tidigare och inte på typ.. sista steget.  Det som händer på slutet är att när hon är på väg upp så säger jag ”ligg” för att hon ska hålla sig nere, varpå hon lägger hakan i backen och ligger stadigt. När jag då säger ”kom” reser hon sig helt och hållet. Jaja, inte mycket att göra åt förutom att träna vidare! Bitvis riktigt, riktigt fin teknik tycker jag!

APPORTERING
10 – sent avslut
10

Jag har inget att säga förutom att jag är så STOLT över hur väl hon utförde apporteringen! SÅ SNYGGT!!

HOPP
9,5
10

Haha alltså… tusan vad långt bort jag stod! Men hon fick rejält med sats och hoppade riktigt fint, stadigt sättande och fint hopp tillbaka. Så himla duktiga av lilla bus!

Förutom alla momenten i sig som jag tycker hon utförde otroligt, otroligt bra så är jag så stolt över att hon inte distraherades av den andra klassen på andra sidan planen. De var rätt nära med inkallningar och allt möjligt, men Ella brydde sig inte ett dugg om dem utan jobbade superduperfint med mig!

Senare på dagen sen blev det dags för platsliggning, budföring och stege för samtliga klasser.

PLATSLIGGANDE M SKOTT
7
7

Jag fick inga kommentarer på varför jag fick 7 men ja… hon nosade lite och framåt 4:50 så sträckte hon lite på rumpan så det är inte så konstigt. MEN!!! Hon låg i FEM minuter, FYRA skott och TVÅ hundar som reste sig. Det är inte illa för att vara mitt busiga lilla bus!

BUDFÖRING
0
0

Haha ja jag vet verkligen inte vad som händer här. Jag kör på teorin att hon var trött. Hälsar fint på Mackan som var mottagare, går bort till andra sidan av planen och ställer upp och säger ”Var är marschen?” igen och Ella hittar henne inte med blicken. Peo kommenderar ”Sänd hunden” och Ella tittar bakåt. Jag väntar, och när hon tittar framåt säger jag ”MARSCH!” varpå hon springer BAKÅT. Tokiga lilla knäpphund!

Efter den dagen var både förare och hundar rätt möra och trötta i kroppen. När resultaten senare på kvällen kom upp på tavlan visade det sig att vi lyckats skrapa ihop 207,25 poäng. Som den nörd jag är räknade jag ut att ett snitt på 8,5 på spåret och påsläppet otroligt nog skulle räcka till uppflyttning. Men nej, det kunde ju inte vara sant för min enda önskan var att komma runt spåret.

Under lördagskvällen bjöds det på Thaibuffé som var otroligt god innan de flesta nog tassade hem ganska tidigt och somnade – i alla fall vi i vårt rum. Hundarna sov mycket bättre natt två (kanske för de fick sova i sängen?) vilket gjorde att även mattarna kunde sova mycket bättre.

Söndagen började med samling igen kl 07:00 men denna gång vid restaurangen. Ny lottning inför spåret där jag och Ella drog nummer 1. Lägre skulle köra på en gång, så det blev till att hoppa in i bilarna och åka iväg på en gång. Efter vad som kändes en evighet släppte Åsah av mig vid mitt spår och åkte vidare. Domarna slöt upp och även start nr 2 hade sitt spår på samma ställe. En liten stund efter 08:00 kom tävlingsledare och ledde oss till spåret och jag kunde sela på Ella och vi begav oss ut.

Ella var rejält taggad på spåret! Satt och pep när vi väntade och var superivrig att få komma iväg. Jag var noga med att hålla fast vid mina rutiner när vi gav oss ut. Drog på henne selen med linan och tog på mig handskarna. Tog tag i selen och ledde henne mot påsläppet. Hela vägen fram sa Ella ”HÄR ÄR SPÅRET MATTE” men jag hejdade henne och höll i selen. I vanliga fall brukar vi stanna upp, jag släpper selen för att lugnt kunna ta linan och sen säga ”spåra” innan hon travar iväg. Idag hann jag knappt fånga linan innan tuff-tuff-tåget-Ella gett sig ut i spåret. Superfint tempo, trav med nosen lågt i marken for hon ut. Efter en liten stund stannade hon upp och kollade av ett ställe, men vid det laget hade domarna redan försvunnit.

Att spåra är ju hur härlig som helst på tävling! I alla fall när det går, det vill säga. Ingen nervositet, inga som kollar på. Bara jag och min hund i skogen. Precis innan påsläppet hade jag slagit på runkeeper för att kunna hitta tillbaka OM vi skulle gå vilse. Tuff-tuff-Ella jobbade vidare och tog sig stadigt vidare. Matte fick ibland springa lite och hon hade fint tryck i linan. Det dröjde ett tag till den första pinnen vilket gör att jag tror vi missade det egentligen två första pinnarna, för därefter kom de ganska tätt. Hon tog dem riktigt fint och markerade och jobbade sedan ivrigt vidare. Vi som aldrig gått ett spår som lyckats på mer än 500-600m! En pinne, två pinnar… Helt plötsligt hade vi fem pinnar och jag såg vägen. Slutet var nära! När Ella tog sista pinnen skrek jag av glädje och kom först sen på mig att ropa ”VI ÄR FRAMME!” men jag tror att mottagaren redan hade hört oss. Ella fick resterande godiset från de korvarna jag hade i fickan plus en korv av mottagaren.

6 pinnar in betydde 8 – 8 på spåret. Men hur hade det gått på upptaget? Jag kollade snabbt appen på telefonen som avslöjade att en 9a eller 10a på upptaget och vi skulle vara uppflyttade. Än så länge – too good to be true så jag trodde verkligen inte det skulle kunna vara sant.

Jag var hemma runt 9 och spenderade sedan dagen med att fixa lunch, packa, prata med nya bekantskaper och vänta in Lovisa som varit i söket och tävlat (med 10-10 på söket – SÅ JÄVLA GRYMT!!) och sedan figgat.

Sen följde en låååång väntan. Efter kl 15 var prisutdelningen äntligen redo och vi hoppade alla in i restaurangen för att höra domarnas utlåtande.

Det började med appellspåret där det visade sig att brorsan Bingo blev godkänd, och klubbkompis Marie med Amber klarade uppflyttning!! Sen blev det dags för lägre… Jag skojar inte när jag säger att jag höll på att svimma när de säger att jag vunnit. VUNNIT. MED UPPFLYTTNING. Tårarna var inte långt borta. När jag tagit emot protokollet, tackat domarna och fått fina priser och satt mig ned igen skakade hela jag. Fortfaradne blir jag tårögd och kan inte riktigt fatta vad det var som hade hänt. 10-10 på upptaget. 10-10!!! Som i trans följde jag sen resterande prisutdelning och klappade i händerna till många, många fina resultat – bland annat Lovisa och Cinna som drämde till med 286,5 poäng!

När prisutdelningen nästan var över skickade jag iväg ett mail till kennelmamma Ewa som ringde upp på en gång för att gratta.

Lite fotografering, kramar och många grattis var jag och Lovisa tillslut på väg hem. Framåt 21-22 var jag hemma i lägenheten och packade upp resans packning. Pokalen står högst upp på en hylla. Filmen är uppladdad på youtube. Tävlingssidan här på hemsidan redigerad, Ellas meriter justerade och framförallt – det sista av Ellas mål för 2013 är strukna. Vi har startat – blivit godkända – och tillochmed uppflyttade ur lägre klass spår.

Nu ligger Ella i sin säng och sover. Hon har var urduktig hela dagen medan matte varit i skolan och pluggat. Hon har skött sig fint hemma och var en ängel på morgonpromenaden. Hon har helt enkelt varit bäst i helgen och jag kan inte riktigt fatta att min 19-månaders bebis-aussie har tagit LP1 och är uppflyttad till högre klass spår.

Datcha har inte nämnts så mycket i texten ovan, hon har varit med hela helgen och skött sig riktigt bra som sällskapshund! Hon är så lätt att ha med och sköter sig riktigt fint. Det är så otroligt härligt att kunna åka på resor som denna med fina vänner och hundar.

Även om resultaten inte hade gått vår väg så hade jag varit lycklig, för mitt huvudmål för tävlingen uppnåddes: vi tog oss runt ett lägre spår! Utöver det klarade vi lydnaden. Utöver det klarade vi spåret inom tid. Med tillräckligt antal pinnar för poäng. Utöver det blev vi godkända. Utöver det blev vi uppflyttade. Och utöver det vann vi och blev rasmästare i lägre klass spår 2013. Ella, 19 månader gammal, rasmästare i lägre klass spår.

Vinst!

9934Jösses vilken tjej jag har! Ikväll har vi varit iväg på Österåkers BK och tävlat lydnadsettan idag. Hon kändes inte riktigt så peppad och taggad som hon brukar kunna vara men helt okej ändå. Jag är lite för trött/glad/lycklig för att kunna skriva så mycket mer nu, utan istället kommer filmen och protokollet med kommentarer.

Protokoll med domarnas kommentarer och mina egna tankar

Platsliggning 10
Åh va nervös jag var! Boxern bredvid kändes inte helt stabil och jag var rädd att den skulle resa sig upp och springa till Ella när som helst. Som tur var fokuserade den åt andra hållet och Ella var inte det minsta berörd. Riktigt, riktigt stadig i platsen. Lite väl stadig kanske då jag fick ge massa DKn på uppsättandet men det fick vi inget avdrag för. Som tur var!

Tandvisning 10
Jätteduktig!

Linförighet 8 – släpper position
Jag tycker hon jobbar jättefint i början, det är framåt slutet som hon börjar tappa lite och det är uthållighetsträningen som jag varit dålig på att göra med henne. Svängarna är 100 gånger bättre än sist och hon är med mycket bättre än vad hon har varit! Lite disträ och inte helt med, men härligt attityd och vilja!

Läggande 9 – Någon tvekan
Ja, men det kan jag hålla med om. Men hon la sig rätt snyggt när hon väl lyssnade! Mängdträning och att växla mellan läggande och ställande för att säkra det hela tror jag är nästa steg för den lilla damen. Hon är stadig och fin och har ett bra uppsättande i övrigt!

Inkallande 9 – Tempo
Ja, jag tycker inte avslutet var så bra det helle. Jag kände även på plan att tempot inte var speciellt bra så jag är inte förvånad över poängen.

Ställande 10
Med tanke på att det inte har gått sådär bra det senaste träningarna så är jag hur nöjd som helst över henne! Snyggt och stadigt – precis som jag vet att hon kan!

Apportering 10 – Bra
Nja, jag är inte nöjd med släppandet. Jag vill inte att hon släpper så tidigt, utan att hon håller kvar längre. Men i övrigt tycker jag att momentet var riktigt snyggt och jag är glad att jag lyckades fånga apporten denna gången.

Hopp över hinder 10
Här ville de först sänka men jag frågade om det inte kunde få vara kvar. Det där är ju ungefär det vi tränar på hemma inför brukset så jag tror det är lättare än om de skulle sänka. Lät på domaren som att han höll med också när de stod och pratade. Skulle vi sänka skulle hon inte satsa på samma sätt utan fuska lite. Är även riktigt nöjd med avslutet här! Toppmoment med andra ord!

Helhet 10 – Trevligt ekipage
Jomen, det där var ju inte så illa! Härligt attityd och med genom hela programmet!

Fem saker…

…som extra var bra

  • Svängarna över lag i linförigheten
  • Hoppet, hela momentet!
  • Tryggheten i platsliggningen
  • Språngmarchen – hon tappar ingenting och jobbar jättebra!
  • Stadgan i ställandet, det har ju havererat lite på sistone så skönt att det satt idag!

…att träna vidare på

  • Inkallningen – farten och avsluten men träna på dem separat
  • Hålla fast apporten trots att mattes hand kommer nedåt
  • Snabbare lägganden
  • Uthållighet i linförigheten
  • Länkningar

Allt som allt…

…är hon världens bästa bus! Vi har inte länkat speciellt mycket men att köra ett helt program känns inte som något problem. Jag tycker verkligen om denna tävlingsledare som var så effektiv att det bara var att köra vidare! Känns som att det är rätt melodi för Ella. Trots att känslan inte var på topp så ser det riktigt bra ut på film! Men tror att känslan kan ha att göra lite med att Datcha måste vara så övertaggad för att vi ska få till det – Ella kan vara mer neutral eller vad man ska säga och ändå har vi ett fint samarbete. Får fundera över om jag vill dra igång henne mer eller inte. Kanske är det här ultimat?